Stafett är alltid stafett och mycket kan hända. För att ge er alla en inblick i vägen till Sveriges första EM medalj i stafett på barmark så kommer här nedan deltagarnas egna berättelser från den historiska upplevelsen. Läs och njut av hur Sanna, Ulf och Jessica tar oss igenom stafetten!
Sanna Näslund tillsammans med Bosse strax efter starten på första sträckan i stafetten. Foto: Niklas Sjölund
Så här skriver Sanna Näslund om sin sträcka:
Tänkte att det var bra att vara snabbt ut från start och skaffa sig en bra position, men när alla snabba herrar kom med sina hundar efter 200 meter och det blev smalt in på spåret blev det lite kaos ?? Fick nog in två andra hundar under linan, så jag försökte mest hålla mig på benen och undvika att fälla någon annan. Släppte därför förbi några ekipage i första uppförs- och utförsbacken, för att sedan springa om dem uppför nästa backe när de började låta trötta.
Bosse och jag hade ju lite vila mellan vårt individuella lopp och stafettstarten, men han var otroligt laddad inför stafetten ändå och bara matade på. Det var snarare jag som i vissa utförslöpor kände att benen höll på att vika sig, så jag fick ropa åt honom att lugna sig lite.
Vi gjorde vad vi kunde för att inte tappa alltför mycket på täten och fick sedan förlita oss på att våra teamisar skulle ta upp jakten och plocka placeringar...
Ulf Rönnberg tillsammans med Iris och handlern Elin Björk, i bakgrunden syns Jann Ole Lahs sköta växlingen från Sanna över till Ulf. Foto: Niklas Sjölund
2a-sträckan på en stafett. Vad innebär det egentligen?
Liten checklista innan stafetten startar: Se till att handlern som hjälper mig i starten har full koll på hur växlingen kommer gå till och är redo. I detta fall hjälpte Elin Björk mig och hon var nog nästa mer fokuserad än mig så de kunde jag bocka av direkt!
Placering inför växling, vi växlar genom starten och för att underlätta för hunden så vill ja vara så långt till höger som möjligt. Då den sidan är mer nätad och minskar risken att hunden kommer fel innan man passerat startlinjen.
Ser att Storbritannien har den perfekta positionen och om inte Sanna överträffat sig själv ännu en gång så kommer de att växla innan oss. Norge och Tjeckien står bredvid, de som på förhand har några av de starkaste förarna på denna sträcka.
Räknar lite i huvudet och tänker att Sanna nog kommer dyka upp efter 5-6 minuter.
Starten går och jag kollar hur hon tar sig iväg, det ser lovande ut!
Mellantiden rullar in och nu är vi redo att ge oss iväg! Jann Ole Lahs kommer växla från Sanna till mig och jag kollar att han ser var jag befinner mig.
Storbritannien växlar och jag rullar fram i hålet efter dem, mellan Tjeckien och Norge. Nu är även de iväg och jag hör från speakern att även vi håller på att ska växla. Ole växlar till mig och Elin släpper iväg Iris.
Iris vet precis vart hon ska och avståndet till lagen framför minskar rejält redan till första sväng. Får en fin första kurva och backe, pulsen är på max och känslan är fin.
Vi kommer mot den första lite längre backen, ser att Polen fått stopp i backen och har problem med hunden. Tjeckien, Norge och Belgien lyckas passera. Men precis innan jag och Iris ska göra desamma viker hunden rakt ut till vänster, jag skriker till och föraren likas dra in hunden lite. Hinner inte tänka, Iris väljer att gå till vänster om hunden och vi tar oss förbi. Om hon gått höger så hade vi fastnat mellan hund och kick och den här stafetten hade fått en extremt mycket tuffar väg till toppen.
Nu viker vi av spåret som vi tidigare kört, och kommer ut på en grusväg. Vi ser 3 lag framför oss, Belgien passerar vi utan problem och nu är jakten på topplagen igång på allvar. Har några meter upp till Tjeckien och Norge när man ska svänga av grusvägen och in på den banan som vi tidigare kört. Tjeckien får en dålig kurva och både Norge och vi är nu just bakom dem.
Iris ger allt och vi gör oss redo för att försöka köra om Norge. Vi tar fart inför den sista riktiga backen men kommer på fel sida och det finns inget utrymme att ta sig förbi. Iris råkar träffas av en fot och slår av på farten.
Jag börjar springa och det tar inte många sekunder innan Iris är med i matchen igen.
Vi får upp farten igen men lyckas inte täppa igen luckan till laget framför och växlar några sekunder bakom Norge. Ovetandes om vilka lag som ligger framför oss förutom dem och Tjeckien.
Jessica Häggqvist och Nala iväg på sista sträckan. Foto: Niklas Sjölund
Ämnet Stafett kräver nästan att börja med äran att få köra. En plats man får lov att förtjäna som också får med sig en förväntan....och jag är redo, jag skall visa att vi förtjänar den.
Stafett är speciellt på många plan utmanande, fartfyllt och otroligt roligt.
Det kräver både sin hund och förare och jag är helt trygg med mitt val av hund.
Den nästintill obefintliga uppvärmningen oroar mig för det finns inget utrymme för någon stunds återhämtning under en stafettsträcka.
Jag hinner knappt se vad som händer före men litar blint på mina lagkamrater. Jag vet att de både har kapaciteten som krävs och är otroligt erfarna tillika pålitliga.
Det jag hör av speakern är att vi efter löpningen ligger kring 8 typ...Sanna är sjukt snabb så fasen va snabbt de andra springer alltså. Ulf går ut, verkar gått bra, men jag hör inget om hur det går. Nala är helt galet taggad. Nästan så jag är orolig att hon skall slita sig..... nu hörs förvarning...Ulf har tagit in ligger som 5a...Ole (växlaren) se mig och växlingen går galant. Jag går ut som 5a med 2 lag inom räckhåll. Det finns inget som stoppar oss nu. Det finns bara ett sikte, framåt och uppåt i placeringarna!!
Norge närmast får problem redan på startrakan, hunden svänger in till publiken och de vurpar. Shit, hoppas det gick bra. Men vi skall framåt. Det är få som slår Nalas fokus...vi är på jakt.
Jag hade dock en farhåga... att hon skulle vilja svänga på vår tidigare tävlingsbana. Min förhoppning va att hon bara skulle fokusera framåt men fasen, hon ville svänga där ändå. Jag fick bromsa in rejält och skrek neeeej lika högt som jag va taggad. Hon är ändå lyhörd och jakten på nästa ekipage är ON!
Vi kommer närmare och närmare. Jäklar va vi går! Jag behöver bara någon backe så tar vi det. Den efterlängtade backen kommer, vi kör om.
Två ekipage som ligger nära varandra är inom räckhåll framför, nu jäklar!!!
Nala går super, jag cyklar så mjölksyran sprutar åt alla håll. En liten kulle, vi kommer än närmare...fasen det är inte mycket av backar kvar nu, shit. Vid mellantiden, den backen, ligger vi nära...men ändå för långt bort. Och hur skall vi lyckas köra om, hmm.
Vi kör för vad tramporna håller...men de är också snabba å de taggar varandra... sista svängen innan upploppet ..jag kommer inte ge mig.
Jag hinner tänka att även om de är lite för långt bort nu och mållinjen är för nära dem så kör jag ända in...allt kan hända även 200 m kvar.
Men nej vi hinner inte... shit så surt... men vi gjorde allt vi kunde. Allt!
Fasen vilken brud, vilket team vi är Nala å jag.
Jag hör såklart laget. Hela laget skrika...jag fattar inget...men vi tog ju brons. Jaaaa, vi tog medalj.. det var ju såklart 1an och 2an jag jagade...fortsatt lite surt att vi inte hann ikapp men herregud, va galet, Sverige tog en medalj i Stafett i Barmark. Wow!! På hemmaplan!!!
Gåshud!!
Tack Sanna, Ulf och Jessica för era fina berättelser, vilka stjärnor ni är!
Sanna Näslund och Bosse, Ulf Rönnberg och Iris, Jessica Häggqvist och Nala EM-brons i stafett.
Stort tack till deltagare, handlers, ledare och inte minst Gävle skidkamrater för ett fantastiskt mästerskap!
