Hypernovor

Stjärnorna

• Hur stjärnornas egenskaper avslöjades
• Spektralklasser och stjärnmätning
• Det kosmiska kretsloppet
• Nebulosor
• Protostjärnor
• De första stjärnorna
• Bruna dvärgstjärnor
• Röda dvärgstjärnor
• Stjärnor av Solens storlek
• Jättestjärnor
• Variabla stjärnor
• Multipelstjärnor
• Stjärnhopar
• Wolf-Rayet stjärnor
• Planetariska nebulosor
• Vita dvärgstjärnor
• Novor
• Supernovor
• Neutronstjärnor
• Pulsarer och magnetarer
• Kilonovor och gravitationsvågor
• Gammastrålningsutbrott
• Hypernovor
• Solen
• Våra närmaste stjärnor
• Kända stjärnor
• Hertzsprung-Russell diagrammet
• Elementsyntesen
• Stjärnor på huvudserien
• Ordlista
• Referenser & litteratur

Hypernovor är troligtvis den mest energirika händelsen som kan inträffa i Universum näst efter själva ursmällen. Troligtvis är det dessa som ger upphov till de gammastrålningsutbrott som den militära satelliten Vela först observerade på 1960-talet och som den italienska satelliten BeppoSAX lyckades koppla till optiska objekt.

Likt supernovor så kan de troligtvis uppkomma av flera olika anledningar. Den främsta är troligtvis kollapsen av en neutronstjärna till ett svart hål, sammansmältandet av två neutronstjärnor, ett svart hål och en neutronstjärna eller två svarta hål.

Två kolliderande neutronstjärnor. Simuleringen är baserad på en implementering av generell relativitetsteori. Stjärnorna kolliderar rakt emot varandra eftersom man ännu (2001) inte klarar av det verkliga fallet där stjärnorna först går runt varandra (Courtesy Malcomb Tobias, Washington University, S&T, 2003).

En hypernova kan troligtvis uppstå en tid efter en supernova har inträffat då neutronstjärnans rotation har avtagit lite men framförallt att tillräckligt mycket materia har fallit ner på neutronstjärnan ifrån supernovans yttre lager att neutronernas degenerationstryck inte längre kan hålla emot.

Radien ändras dock inte väsentligt hos centralobjektet eftersom ett svart hål inte är mycket mindre än en neutronstjärna.

Hypernovor är ovanliga i jämförelse med en supernova observerat med elektromagnetisk strålning. Detta verkar bero framförallt på att hypernovorna inte kastar ut elektromagnetisk strålning och materia på samma sätt som en supernova. Observationer av Chandra och BeppoSAX (Science 001103) tyder på att neutronstjärnor kan vara upphovet även till hypernovor där väldigt kraftfulla explosioner kastar ut strålning som krockar med skalet av järnberikat material från supernovan. Möjligen kollapsar neutronstjärnan till ett svart hål när tillräckligt med material från supernovan har fallit tillbaka på neutronstjärnan eller rotationen har avtagit tillräckligt för att Landau-Oppenheimer-Volkov-gränsen skall överstigas.

Utbrott hos neutronstjärna ger upphov till hypernova (Courtesy S&T, 2003).

Tack vare möjligheten att observera gravitationsstrålning med LIGO sedan hösten 2015 och Virgo sedan 2017 detekteras sammanslagningar av svarta hål och neutronstjärnor flera gånger varje år^[Wikipedia]. Den 17 augusti 2017 detekterades två neutronstjärnor som slogs samman (GW170817), och utbrottet sågs även som en kort gammablixt och en kilonova i det elektromagnetiska spektrumet^[Wikipedia]. Hypernovor har ännu inte detekterats med gravitationsvågor.

Källor:
[1]: Science, 2000-11-03.
[2]: Sky & Telescope, 2003.
[3]: LIGO, 2017-12.