Bakgrund

Samtidigt med beslutet i juni 1994 att anskaffa begagnade BMP-1 fr�n f d �sttyskland tog regeringen �ven beslut om anskaffning av brol�ggaren BLG-60M2 baserad p� chassit till den ryska stridsvagnen T-55. Bakgrunden var att de brobandvagnar vi hade i Sverige inte klarade av de vikter �ver 55 ton som de nya Leopardstridsvagnarna innebar.

Innan beslutet togs hade en utredning gjorts under 1992-1993 om det var m�jligt att modernisera befintliga Brobv 941 till att klara de vikter �ver 60 ton en ny stridsvagn skulle medf�ra. D� detta inte befanns realistiskt � sj�lva bron (KB 4) klarade inte mer �n 50 ton � gavs klartecken att unders�ka huruvida den tyska surplusmaterielen kunde utg�ra ett alternativ f�r v�ra pansarbrigader. FMV fick i december 1993 uppdraget att inf�rskaffa vagnar f�r genomf�rande av en realiserbarhetsstudie.

Tv� vagnar k�ptes d�rf�r in och i april 1994 inleddes tester som bl a innefattade utmattningsprov (en nedlastad Bgbv 81 till 65 ton k�rdes fram och tillbaka tusen g�nger) och f�rst�rande prov (vid 85 ton gav bron vika). D� Sverige beslutade att anskaffa BLG-60 fanns endast 32 vagnar tillg�ngliga och samtliga dessa k�ptes upp (plus 102 broar varav 69 renoverades till KB 7). F�rutom en m�ngd reservdelar (bl a fr�n 30 vanliga T-55:or och 11 b�rgare baserad p� T-55 � alla demonterade i Tyskland) s� innefattade k�pet �ven en k�r�vningsbrobandvagn av typ FA 500 U (baserad p� luftv�rnsvagnen ZSU 57-2) f�r utbildning samt simulatorer i form av tre fasta �vningsbrobandvagnar (varav tv� renoverades f�r brol�ggningsutbildning) samt 14 st transportriggar TV-1 f�r broar, ett antal snittmodeller f�r utbildning samt ett stort antal verktygssatser.

Under 1996 genomgick en tredje provvagn reparationsteknisk analys i Sverige, men den s�ndes �ter till Tyskland inf�r det REMO brobandvagnarna skulle genomg�. Innan dess gjordes utprovning av modifierings�tg�rderna p� den f�rsta provvagnen som k�pts in (den andra provvagnen utgjorde referens). Efter en konkurrensupphandling lades best�llning p� renovering/modifiering av brobandvagnarna vid NFW i Neubrandenburg. Leveranserna av f�rdiga fordon till FM kom att p�g� mellan oktober 1997 och februari 2000. Konfigurationen hade fastst�llts i januari 1998. Den svenska ben�mningen blev Brobandvagn 971.

BLG-60M2

Warzawapaktens brol�ggare BLG-60 utvecklades i DDR vid firman STAG i Genthin under f�rsta h�lften av 60-talet. Den var tredje generationens brol�ggare efter MTU-1 och MTU-20 och var resultatet av �nskem�let att kunna l�gg ut bro snabbare. L�sningen blev en saxbro d�r utl�ggningen kunde g�ras p� 2-3 minuter (en halvering av tiden i j�mf�rt med tidigare) om det skedde p� en plats som i f�rv�g rekognoserats. En liknande anordning anv�ndes p� amerikanska AVLB baserad p� chassi till stridsvagn M48 fr�n 1956. Bron var utf�rd i en svetsad st�lkonstruktion i l�dform, d�r varje brohalva var sammanfogade med triangelstag och vajrar. BLG-60 kom i operativ tj�nst fr�n 1967. Brol�ggaren moderniserades i ett par omg�ngar � i mitten av 70-talet f�rst�rktes l�ggningsarmen s� att en utf�lld bro kunde skjutas framf�r vagnen (BLG-60M) och i b�rjan av 80-talet �kades bl a bredden p� k�rbanan med 20 cm vilket kr�vdes f�r den nya och n�got st�rre stridsvagnen T-72. Den sista modifieringen (till BLG-60M2) inneh�ll �ven ett nytt l�ssystem som gjorde det m�jligt att l�gga upp till tre broar efter varandra. Detta gjorde att gap p� upp till 52 m kunde �verbryggas. Totalt byggdes n�rmare 200 BLG-60 vid fabrikerna STAG och SKET i Genthin respektive Magdeburg.

Bes�ttningen p� en BLG-60M2 utgjordes av tv� man � vagnchef och f�rare. Chassit fr�n tjeckiskbyggda T-55:or hade en 12-cylindrig direktinsprutad v�tskekyld fyrtaktsdiesel med 38,8 liters slagvolym. Den startades normalt med en kombination av el och tryckluft. Kraft�verf�ringen bestod av en mellanv�xell�da med kraftuttag f�r drivning av pumpgrupp och en 5-v�xlad manuell v�xell�da kopplad till styrv�xelns planetv�xel f�r nedv�xling, spakstyrning och bromsning.

Bandaggregatet hade fem b�rhjul, ett drivhjul baktill och ett sp�nnhjul fram, torsionsfj�dring med de fr�mre och de bakre pendelarmarna f�rsedda med st�td�mpare, samt ett gummilagrat st�lband. BLG-60M2 kunde ocks�, med hj�lp av snorkel, djupvada ner till 5 m vattendjup �ver en str�cka av en kilometer.

N�r bron skulle l�ggas ut fr�n det uppst�llda lodr�ta l�get, vinklades den yttre delen av l�ggarmen fram�t samtidigt som sj�lva bron str�cktes ut med hj�lp av en delningsvajer f�st i den bortre brohalvan. Under detta automatiska f�rlopp s�nktes bron ner mot den bortre hinderkanten. Detta skedde under f�rarens �vervakning (som allts� inte beh�vde l�mna vagnen) � dock med m�jlighet att g�ra korrigeringar. Nackdelen med att resa upp en bro till lodr�tt l�ge var att den i skarpa l�gen kunde avsl�ja aktiviteten p� l�ngre avst�nd �n �nskv�rt.

Vagnens aktionsstr�cka var 45 mil, men den kunde �kas till 68 mil om de extra yttre br�nsletankarna anv�ndes.

Brobv 971A

�F�rsvenskningen� av BLG-60M2 i samband med REMO innefattade en rad �tg�rder. Ett f�ste f�r ksp 58 tillkom vid vagnchefsluckan, originalradion byttes ut till Ra 421, antennen fick ny placering, nya batterier av svensk modell ersatte originalbatterier, svenska handbrandsl�ckare tillf�rdes, kup�v�rmaren byttes ut mot en som l�pte mindre risk att explodera, nya l�dor tillkom utv�ndigt f�r motors�g och yttertelefon och tv� r�kkastarbatterier om vardera tre r�r anbringades p� vagnen.

Utbildningen p� Brobv 971 kom att ske vid P 2 i H�ssleholm. Vagnarna organiserades vid pansarbataljonernas mekaniserade trosskompani. I strid gick de tillsammans med bataljonens �vriga underst�dsenheter och lade ut bro p� de platser som stridsvagnskompanier s�krat och som mekaniserade skyttekompanier normalt skyddade.

Krigsbro 7 var tidigare klassad att kunna ta 65 ton (f�rutsatt att restriktioner i FM beslut om anv�ndning f�ljdes), men efter ett brott under �vning blev maxbelastningen satt till 50 ton. Det var under utbildnings�ret 1999-2000 som en bro p� P4 vek sig n�r en Strv 122 gick �ver �ms�n. Vagnen hamnade upp och ner - alla lyckades ta sig ur vagnen utom laddaren som blev kl�md mellan torntaket och bakstycket p� kanonen. D�r satt han fastkl�md innan hj�lp anl�nde. Orsaken konstaterades vara materialutmattning, vilket 2001 resulterade i beslutet om att begr�nsa fredsanv�ndningen av KB 7 till �verfarter med bandfordon under 50 ton.

Som en f�ljd av att bron vid den inledande provningen endast klarade 85 ton, blev s�ledes 65 tons trafik f�renad med rigor�sa s�kerhetsbest�mmelser inledningsvis - och sedermera ett totalstopp. Normalt kr�vs att brottgr�nsen �r dubbla maxbelastningen. I Sverige blev det ej heller till�tet att i fredstid l�gga ut tre broar efter varandra � till totall�ngden 53 m � f�r att �vervinna st�rre hinder. 

Under 2003 gav FMV f�retagen Cidema och �rnalp en order att utveckla och tillverka en ny typ av bro till Brobv 971 - detta resulterade i en mindre f�rserie av aluminiumbron KB 71.

Erfarenheter med Brobv 971 vad g�ller r�rlighet och tillg�nglighet:

•  Vagnen klarar inte att h�lla samma hastighet som underst�dda f�rband i terr�ng.

•  Bron kan inte l�ggas utan belysning i m�rker och ej heller under splitterskydd.

•  Mycket l�g tillg�nglighet p� b�raren till bron.

Det positiva i sammanhanget var att bron var snabb och smidig att l�gga och att kostnaden f�r inf�randet var oslagbart l�g. Egentligen betalade Sverige endast f�r renoveringen som genomf�rdes av Neubrandenburger Fahrzeugwerk.

I avvaktan p� ny brol�ggare till det svenska f�rsvaret togs beslut (2007) om avveckling av cirka tv� tredjedelar av det totala vagnsbest�ndet. Detta beslut inkluderade �ven avveckling av utbildningsmaterielen � k�rtr�ningsvagnen (som fick beteckningen 9717 i Sverige) och �l�ggtr�narna� (ben�mnda 9719). Kvar blev d� f�ljande materiel i 971-systemet:

Fotografierna p� denna sida �r kommer fr�n det egna arkivet, FMV, SPHF, samt Wikipedia.

�ter till sidan om Pansar? Klicka h�r!

�ter till f�rsta sidan? Klicka h�r!