1283 Kriehuber-Krig 1284 rent) för grundlagsutskottet samt valdes 1849 till led. af folketinget. Där var han en af det national-liberala partiets ledare och deltog på ett framstående sätt i förhandlingarna, i synnerhet angående presslagen och riksrättslagen, men blef vid de nya valen 1852 undanträngd af bondevännerna såsom en bland deras farligaste motståndare. 1851 deltog K. i de s. k. notablernas rådplägningar om Sles-vigs ställning till konungariket och till Hol-stein. 1855 utnämndes han till departementschef i ministeriet för Slesvig och blef 18 okt. 1856 inrikesminister (i ministären Hall), i hvilken egenskap han genomförde flera viktiga lagar, bl. a. den nya "nserings-loven" (1857). I juli 1858 öfvertog han finansportföljen, men blef i maj 1859 ånyo inrikesminister och kvarstod på denna plats till 2 dec. s. å., då hela ministären af gick. Som medlem af "rigsraa-det", hvartill han valdes 1857, utöfvade K. stort inflytande, i synnerhet som referent 1863 vid behandlingen af den s. k. "novemberforfatningen". 1863-90 hade K. oafbrutet säte och stämma i landstinget och intog äfven där en framstående ställning. 1860 blef han assessor i Höjesteret samt var 1860-61 ordf. i kommittén för undersökningar ang. örlogs varf vet. 1864 var han ett af Danmarks tre ombud vid Londonkonferensen, men var ej denna uppgift vuxen, förstod ej uppfatta stormakternas rätta mening och visade själf en oklar och vacklande hållning. 1866 var han ordf. i kommittén ang. försvarsverkets omorganisation och 1868 i kommittén för rättegångsväsendets ombildning. 28 maj 1870 blef han justitie- och 26 juni 1872 finansminister samt tillhörde statsrådet till 14 juli 1874. Med anledning af Marmorkyrkans försäljning ställdes han 1877 inför riksrätt, men frikändes. Han var 1880 en af hufvudmäanen, då det gällde att åvägabringa samförstånd mellan folke- och landstinget rörande en revision af härordningen och likaledes 1882 i fråga om en öfverenskommelse ang. finanslagen; men då striden mellan folketingets majoritet och ministären Estrup tillspetsades och K. kunde gilla hvarken folketingets sätt att gå till väga eller Estrups egenmäktiga uppträdande, förlorade han småningom sitt inflytande i landstinget. Vid Lunds universitets jubelfest 1868 kreerades K. till juris hedersdoktor och vid Uppsala universitets jubelfest 1877 till filos. hedersdoktor. Då han 1887 fyllde 70 år, hedrades han med en samling "Smaaskrifter tilegnede A. F. Krieger af nordiske forfattere". Sedan 1875 var han ordförande för den danska afdelningen af "Letter-stedtska föreningen". Bland hans skrifter må nämnas Grundlag for forelcesninger över den danske privat-rets almindelige deel (1849-50) och Den slesvigske familie- og arveret (1855). Därjämte stod han i spetsen för offentliggörandet af "Antislesvigholsteen-ske fragmenter" (1848-51) och var 1878-90 en bland ledarna för utgifvandet af "Nordisk retsency-klopsedi". Han var också 1872 ordf. för det första nordiska juristmötet samt stiftade 1893 ".Finneska legatet" på 125,000 kr. till främjande af studiet af nordisk rätt. E. Ebg. Kriehuber [krihober], Joseph, österrikisk målare, f. 1800 i Wien, d. 1876, var litograf och akvarellist samt utförde mera än 4,000 litograferade porträtt och mer än 2,000 i akvarell. Han målade äfven landskap i olja. En katalog öfver hans lito-graferade porträtt utgafs 1901 af W. v. Wurzbach. - K:s son Fritz K. (f. 1836, d. 1871) var porträttmålare. C. R.N.* Kriemhild [krim-], astron., en af småplaneterna. Kriemhilt [krim-]. Se G rim h il d. Kriens [krins], by i schweiziska kantonen Luzern, 520 m. ö. h., vid norra foten af Pilatus, genom elektrisk spårväg förenadt med Luzern. 3,263 inv. (1900; som kommun 5,933 inv.). Betydande maskintillverkning m. m. Edsförbundets arsenal. J. F. N. Kries [kris], Johannes von, tysk fysilolog, f. 6 okt. 1853 i Koggenhausen (Westpreussen), 1875 med. doktor, 1880 docent i Leipzig och s. å. professor i fysiologi i Freiburg im Breisgau, har med stor framgång bearbetat hufvudsakligen sådana delar af fysiologien, som stå i ett nära samband med fysiken, såsom de1! allmänna muskelfysiologien, läran om pulsen samt framför allt läran om färgerna. På sistnämnda område har han utgifvit ett stort antal arbeten, bl. a. den monografiska framställningen i Nagels "Handbuch der physiologie des menschen" (1904) samt ett antal specialundersökningar, publicerade dels i "Archiv fur physiologie", dels i "Zeitschrift fur psychologie und physiologie der sinnesorgane". Äfven till kunskapsteorien har K. sträckt sin forskning och inom densamma utgifvit Die principien der wahrscheinlichkeitsrechnung. Eine logische untersuchung (1886). R. T-dt. Krig är till sin yttre företeelse ett fientligt, det yttersta våld medgifvande förhållande mellan folk eller stater eller mellan partier inom samma stat (borgerligt krig), men det är tillika för civiliserade folk ett rättsmedel, ett folkrättsligt tvångsmedel för att skaffa folkrättsligt erkännande från motpartens sida åt framställda anspråk på viss rättslig reglering af förhållandet till denna. - 1. Folkr. Likasom staten i sina inre förhållanden på grund af sin makthöghet eger att för rättsordningens upprätthållande använda tvång, de yttersta våldsmedel, ja äfven taga rätts-kränkarens lif, så eger en stat samma makt i förhållande till andra stater och deras medlemmar, när statens själf be varelse och intressen sådant kräfva. Kriget är det yttersta nödvärns- och själf hjälpsmedlet för den internationella rättens bevarande och kan betraktas som ett folkrättsligt exekutivförfarande, ehuru icke det enda. Andra rättsmedel äro t. ex. retorsion, repressalier, embargo och fredsblockad. Kriget framträder antingen som försvarskrig, till afvärjande af framställda anspråk, som ej kunna godtagas, eller anfallskrig, som afser att framtvinga sådana anspråks godkännande: faktiskt kan dock äfven försvarskriget begynnas genom angrepp och förutsätter sålunda alls icke, att motparten redan gripit till vapen. I själfva verket blir det därför i de flesta fall praktiskt omöjligt att åtminstone vid krigets utbrott afgöra, huruvida detta är att anse som ett anfallskrig eller ett försvarskrig. - Som kriget från folkrättslig synpunkt är ett rättsmedel, Ord, som saknas under K, torde sökas under C.