1199 Oädel topas-Oäkta barn 1200 kvar och bilda en svag gulbrun positiv bild. Bilden pressas sedan tillsammans med ett pigmentpapper (se Pigmenttryck), hvars pigment-gblatinskikt är indränkt med en lösning, innehållande hydrokinon och ättiksyra. Krom- och manganoxiderna verka oxiderande på hydrokinonen, och den därvid bildade produkten verkar i sin tur garfvande på gelatinet, så att det förlorar sin förra löslighet i varmt vatten. Om därför de sammanpressade bladen efter en stund behandlas med varmt vatten, kan man afdraga det papper, som uppbar pigment-gelatinskiktet, hvilket jämte det icke garfvade gelatinet lossnar från den primära bilden, medan det garfvade gelatinet med det däri inblandade pigmentet blir kvar ofvanpå oxidbilden och en pigmentbild erhålles. - Fördelarna hos detta förfarande framför det vanliga pigmentförfarandet äro, dels att man direkt (utan tillhjälp af fotometer) kan bedöma kopieringsgraden, dels att man utan s. k. dubbelöfverföring kan erhålla en rättvänd bild. J- Htzg. Oädel topas. Se Pyrofysalit. Oädla metaller, kem. Se Metaller, sp. 242. Oäkta barn, jur., äro annorstädes numera i allmänhet de, som födts utom äktenskap. Svensk lag fasthåller emellertid härutinnan grundsatser från medeltidens tidigare hälft samt låter aflelsen närmast bestämma äkta och oäkta börd och likställer härvid med ett i laga former ingånget äktenskap åtskilliga andra könsförbindelser. Äkta äro sålunda i allmänhet enligt svensk rätt dels barn, aflade i äktenskap, äfven om det varit allenast s. k. ofullkomnadt, dels de, som aflats under äktenskapslöfte eller i våldtäkt. Men därjämte blir ett barn, som af aflelsen är oäkta, legitimationsvis äkta därigenom, att det mellan föräldrarna kommer till äktenskaps formenliga ingående, trolofning eller ock äktenskapslöfte, hvilket allenast genom enderas frånfälle hindrats från att efterföljas af nämnda slags äktenskap eller trolofning. Allenast med de af allt detta följande inskränkningarna gäller alltså, att oäkta börd vidlåder barn, som aflats utom äktenskap eller, såsom det heter, i lägersmål eller lönskaläge. Emellertid äro, så framt ej modern varit i god tro, än vidare alltid oäkta de, som aflats i förbjudna skyldskaps- eller svågerlagsled eller under tid, då föräldrarna eller endera af dem alltjämt voro bundna af äktenskaplig förbindelse på annat håll. Att barnet aflats i ett föräldrarnas äktenskap, är i intetdera fallet till någon hjälp, och ej heller i det sista, att efter den tidigare förbindelsens upplösning det dispensvis tillåtits dem att träda i äktenskap med hvarandra. Märkas må emellertid, att ett deras äktenskap kan utan vidare verka upplösande på den tidigare förbindelsen och sålunda bereda deras efteråt aflade barn äkta börd. Äfven beträffande oäkta barns rättsställning råda mellan rättssystemen väsentliga olikheter, ehuru de i det stora hela sammanstämma däri, att, till den del, som de skilja mellan äkta och oäkta barn, de göra det så, att de dels betrakta de oäkta som särskildt sammanhöriga med modern, dels ställa de oäkta sämre än de äkta i förhållande till föräldrarna och anförvanter på deras sida. För svenska rättens del må i det förra afseendet märkas, att det oäkta barnet, som enligt vedertagen sed bär moderns namn, i fråga om nationalitet, kyrklig gemenskap och hemort blir med födelsen delaktigt af moderns och vid förändringar följer eller kan följa henne åt på samma sätt som äkta barn fadern eller dem båda, och att i allt, hvad rör giftomannaskap, förmynderskap, vårdnad och hvad till denna senare hör, modern har företräde framför fadern. En sak för sig är, att det ena eller andra också kan inträffa i fråga om äkta barn -- bl. a. så framt de icke födts i laga äktenskap eller i allt fall därigenom legitimerats. Hvad åter angår oäkta barns sämre rättsställning, njuta de, i motsats till äkta, ej till godo föräldrarnas privilegierade stånd, pensions- och nådårsrätt efter dem eller understödsrätt till förfång för laglottsberättigade och testamentegare i föräldrarnas dödsbo eller dem, som föräldrarna i lifstiden gett fast egendom (jfr förordn. af 21 dec. 1857 §§ 2--4). Eljest äro de visserligen så till vida likställda med äkta barn i understödsrätt, som de ha sådan ej blott mot såväl fadern som modern, utan äfven mot dem, som på grund af den enas eller andras död i skadeståndsväg ha att i större eller mindre omfång utbetala försörjnings- och uppfostringsbidrag åt dess barn. Men äfven för föräldrarnas del sträcka sig förpliktelserna härutinnan allenast till det nödtorftiga och, där ej sjukdom eller vanförhet annat kräfva, högst till femtonårsålderns uppnående. Å andra sidan gå i faderns dödsbo oäkta barns understödskraf framför äktas därutinnan, att de behandlas som vanliga fordringsanspråk. I moders dödsbo kunna åter oäkta barn alldeles icke göra gällande understödsrätt. Men i gengäld ha de arfs- och laglottsrätt efter ej mindre modern än äfven mödernefränder i samma måtto som äkta barn. De äro allenast i ett par afseenden underkastade strängare regler i fråga om arfsrättspreskriptions inträde. Fastän oäkta barns rättsställning i arfsafseende väsentligen förbättrats så pass sent som genom förordn. af 14 april 1866 och lag af 17 mars 1905, äro föreskrifterna icke från modern synpunkt tillfredsställande. Äfven i fråga om annat än arf tarfvas f. ö. rättelse. I nämnda delar må bl. a. erinras, att enligt allmänna arfsregler fader och fädernefränder ärfva det oäkta barnet jämsides med moder och mödernefränder och att efter såväl de ena som de andra oäkta barns afkomlingar utan åtskillnad sakna arfsrätt samt att föräldrar ha understödsrätt i samma omfattning mot oäkta barn som mot äkta. I den närmaste tiden är ock att vänta förslag om nya lagar rörande oäkta barn. -- I annan modern rätt råder i arfsafseende full ömsesidighet mellan oäkta barn och deras afkomlingar å den ena sidan samt föräldrarna och dessas öfriga skyldemän å den andra. Sådan rätt kan emellertid alldeles saknas. Så är förhållandet enligt engelsk lag och, då undantag göres för s. k. erkända naturliga barn, äfven enligt fransk, belgisk, nederländsk, italiensk, spansk och portugisisk. Medan åter enligt österrikisk lag ömsesidig arfsrätt väl består, men allenast mellan moder och oäkta barn, har tysk, schweizisk och norsk fastställt sådan mellan modern och hennes släkt å den ena sidan samt barnet och dess äkta afkomlingar å den andra. Lika är dansk lag, med undantag att aflelse i hor utesluter arfsrätten och att däremot för annat fall oäkta barn ärfver jämväl fader och fädernefränder, då föräldrarna före födelsen på