Bert Oosterbosch
| Bert Oosterbosch | |
.jpg) Bert Oosterbosch 1978. | |
| Född | 30 juli 1957 Eindhoven |
|---|---|
| Död | 18 augusti 1989 (32 år) Lekkerkerk, Krimpenerwaard |
| Medborgare i |  Nederländerna |
| Disciplin | Landsväg, bana |
| Roll | Cyklist |
| Viktiga segrar | |
| Landsväg Tour de France 3 etappsegrar Vuelta a España En etappseger Övriga etapplopp Ronde van Nederland 1982 Dunkerques fyradagars 1981 Driedaagse Brugge-De Panne 1984 Étoile de Bessèges 1983 Tour de Luxembourg 1980 Endagslopp E3 Harelbeke 1984  VärldsmästerskapenLagtempolopp amatörer 1978 Bana VärldsmästerskapenIndividuellt förföljelselopp 1979  Nederländska mästerskapenIndividuellt förföljelselopp 1981, 1983, 1984 | |
Bert Oosterbosch, född den 30 juli 1957 i Eindhoven, död den 18 augusti 1989 i byn Lekkerkerk (Krimpenerwaards kommun), var en nederländsk tävlingscyklist som var professionell från 1979 till 1988 – alla år för Peter Posts högklassiga stall (TI–Raleigh till och med 1983 och Panasonic därefter), utom 1982 (då han lämnade stallet efter ett bråk med Post och sedan körde för DAF Trucks i ett år, varefter Post och Oosterbosch försonades) och 1988 (han avskedades av Post efter en dålig säsong, men den tidigare stallkamraten Cees Priem tog med honom i sitt stall, TVM).
Oosterbosch var framför allt en mycket god tempocyklist, särskilt på de korta prologerna som inledde många av dåtidens etapplopp (främst märks bland dessa hans seger i prologen i Vuelta a España 1985). Dessa, några kilometer långa, tempolopp var i stort sett detsamma som bancyklingens fem kilometer[1] långa individuella förföljelselopp, en disciplin i vilken han också hade framgångar – speciellt världsmästartiteln 1979, då den 22-årige och nyblivne proffscyklisten slog själve Francesco Moser i finalen. Världsmästare blev han även på landsväg, men då som amatör och ingående i det nederländska lag som vann lagtempoloppet 1978.
Som professionell märks bland landsvägsmeriterna två segrar på linjeetapper i Tour de France (plus en tempoetapp) och totalsegrar i några av de något kortare etapploppen, som Ronde van Nederland 1982 (prolog plus fem dagar), Dunkerques fyradagars 1981 (fem dagar!) och Brugge-De Pannes tredagars 1984 – i de större etapploppen var Oosterboschs huvuduppgift att vara hjälpryttare åt någon av stallets större stjärnor, som Gerrie Knetemann (1979–1983), Jan Raas (1979–1983), Johan van der Velde (1979–1983, 1986, 1988), Joop Zoetemelk (1980–1981), Phil Anderson (1984–1988), Eric Vanderaerden (1984–1987), Steven Rooks (1986–1987) och Robert Millar (1986–1987) – eller, under 1982 då han körde för DAF Trucks, Roger De Vlaeminck, Hennie Kuiper och Adrie van der Poel.
Bland endags linjelopp märks särskilt segern i E3 Harelbeke 1984 som Oosterbosch vann efter en soloutbrytning från en femtonmannagrupp när det var cirka 15 kilometer kvar av loppet[2]. Gruppen innehöll flera lagkamrater (Eddy Planckaert, tvåa i mål, Eric Vanderaerden, fyra, Walter Planckaert och Guy Nulens – men också de båda tidigare lagkamraterna Leo van Vliet, Oosterboschs närmaste vän och trea i mål, och Ludo Peeters från året före[3]) vilka såklart inte överansträngde sig för att köra ikapp Oosterbosch och han kunde vinna med drygt två minuter. I övrigt var hans roll även i endagsloppen att vara hjälpryttare – endast i individuella tempolopp slapp han, av nödvändighet[4], denna syssla.
Mot slutet av karriären blev hans hälsa sämre och han drabbades av hjärnhinneinflammation två gånger. Därtill hade han ett dåligt knä som blev allt sämre under åren och trots en operation 1986 blev det inte bra. Han avslutade sin professionella karriär i september 1988 efter en månads sjukdom, men började 1989 att cykla på amatörnivå. Den 18 augusti 1989, i veckan efter att han vunnit ett lokalt lopp, drabbades han av ett plötsligt hjärtstopp och avled.[5][6]
Meriter – landsväg
[redigera | redigera wikitext]Amatör
[redigera | redigera wikitext]- 1978
- Amatörvärldsmästare i lagtempo
- 2:a i Hel van het Mergelland
- 3:a totalt i Olympia's Tour
Professionell
[redigera | redigera wikitext]Meriter – bana
[redigera | redigera wikitext]
Mästerskap[redigera | redigera wikitext]
|
Sexdagarslopp[redigera | redigera wikitext]
|
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Edmond Hood, "Bert Oosterbosch – Dutch Fastman Remembered", PEZ Cycling News, 6 maj 2019.
- Bert Oosterbosch på First Cycling.
- Bert Oosterbosch på ProCyclingStats (landsväg).
- Bert Oosterbosch på Le site du Cyclisme.
- Bert Oosterbosch på CycleBase (bancykling).
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ↑ Fram till och med 1992 kördes fem kilometer vid mästerskap, därefter kortades de ner till fyra kilometer.
- ↑ "Oosterbosch snelste in E-3 prijs Harelbeke", Provinciale Zeeuwse Courant 26 mars 1984, sid. 13.
- ↑ TI–Raleigh splittrades efter 1983.
- ↑ Det fanns ju ingen annan att köra för än sig själv – och därmed även för laget.
- ↑ "Bert Oosterbosch overleden", Provinciale Zeeuwse Courant 19 augusti 1989.
- ↑ "Bert Oosterbosch (32) overleden", De Stem 19 augusti 1989, sid. 1. Se även sid. 13.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Bert Oosterboschs seger i E3 Harelbeke 1984, video (1:21) på YouTube (Oosterbosch, nr 157, i blå och vit Panasonic-tröja).
