Gökturkar
Gökturkar var ett turkiskt folk i det medeltida Centralasien. Under ledning av hövdingen Bumin (död 552) och dennes söner ersatte de Rourankhanatet som den ledande stormakten i regionen, genom bildandet av Gökturkiska khaganatet (ibland benämnt som det första turkiska khanatet[1]). Man var en av flera nomadiska dynastier som skulle bilda grundvalen för den fortsatta utvecklingen, kulturen och religionen hos de olika turkiska folken i Eurasien.
Historik
[redigera | redigera wikitext]Bakgrund
[redigera | redigera wikitext]Detta tidiga turkfolk var del av en folkvandring/invasion av nomadiserande folk från öster mot väster, från nordkinesiskt och "mongoliskt" området till Västturkestan och området som då tillhörde den iranska kultursfären.[2] I tiden sammanföll detta delvis med de indoeuropeiska stammar som från norr och öster flyttade in i keltiska och romerskt område och på 400-talet gav dödsstöten till Romerska riket. I båda fallen skedde delar av migrationen via den eurasiska stäppen.
Den relaterade folkvandringen västerut påbörjades redan på 300-talet. Gökturkarna kan ha haft kopplingar till xiongnu[2] (som under många århundranden hotat invadera Kina och delvis förorsakade bygget av Kinesiska muren) och/eller hunnerna (som invaderade Europa. Gökturkarna var dock de första med en tydlig turkisk identitet, och dessa halvnomadiska stammar dök upp i den kinesiska historieskrivningen (under namnet Tūjué) på 500-talet. Folkets namn (göktürk) kan ha kommit från den mytiske stamfadern Türük.[2]
Makttillväxt
[redigera | redigera wikitext]Det prototurkiska folket hade sedan mitten av 400-talet fungerat som vasaller till det då dominerande Rourankhanatet. Efter att bröderna İstemi och Bumin lett segern över Rourankhanatet (runt år 551[1]), etablerades ett rike som sträckte sig från Gobi till Volga och med påverkan på områden från Ochotska till Svarta havet.
Nästan omgående delades detta gökturkiska khanat upp i två delar – ett östligt och ett västligt – med gränsen någonstans runt Tian Shan. Den äldre brodern Bumin styrde i öster, medan hans yngre bror İstemi tog hand om den västra rikshalvan som vasall.[2] Runt år 603 blev splittringen mellan de båda halvorna definitiv.[1]
Senare tid, efterföljare
[redigera | redigera wikitext]Den östliga delen av khanatet kom att kvarstå fram till år 744, med ett avbrott 630–682, medan den västa halvan av riket föll samman redan är 657.[1] Därefter framträdde andra turkfolk med egna dialekter, språk och maktanspråk, inklusive uigurer och andra oghuzer (från 600-talet[3]), kirgizer och petjeneger (från 800-talet[4][5]), kumaner och seldjuker (från 1000-talet[6]).
Kultur
[redigera | redigera wikitext]Gökturkar, som fått sin namn från ordet för 'himmelsblå',[7] talade orchonturkiska (även kallat gökturkiska). Detta var den äldsta formen och gammalturkiska och det äldsta skrivna turkiska språket. Orchonturkiska var språket som de så kallade Orchoninskrifterna var författade på i början av 700-talet, på den runliknande[8] Orchonskriften.
Folket praktiserade tengriismen, en förislamisk folktro bland flera centralasiatiska folk.[9] Gökturkarna bidrog också till att sprida buddhismen i Centralasien.[10]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- 1 2 3 4 Yatsenko, Sergey A. (1 augusti 2009). ”Yatsenko - Early Turks: Male Costume in the Chinese Art - Transoxiana 14, 2009” (på engelska). www.transoxiana.com.ar. https://www.transoxiana.com.ar/14/yatsenko_turk_costume_chinese_art.html. Läst 6 augusti 2026.
- 1 2 3 4 P. L. Kessler. ”Kingdoms of Central Asia - Göktürks (Blue Turks)” (på engelska). The History Files. https://www.historyfiles.co.uk/KingListsFarEast/AsiaGokturks.htm. Läst 6 augusti 2026.
- ↑ ”oghuzer”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/oghuzer. Läst 6 augusti 2026.
- ↑ ”uigurer”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/uigurer. Läst 6 augusti 2026.
- ↑ ”petjeneger”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/petjeneger. Läst 6 augusti 2026.
- ↑ ”kumaner”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/kumaner. Läst 6 augusti 2026.
- ↑ Lloyd, Keith (2020-06-10) (på engelska). The Routledge Handbook of Comparative World Rhetorics: Studies in the History, Application, and Teaching of Rhetoric Beyond Traditional Greco-Roman Contexts. Routledge. sid. 153. ISBN 978-1-000-06627-2. https://books.google.se/books?id=MvDqDwAAQBAJ&pg=PT153. Läst 6 augusti 2026
- ↑ ”turkspråk”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/turkspr%C3%A5k. Läst 6 augusti 2026.
- ↑ Öztürk, Murat (2013). ”Religion Approach of Turks Before Islam and Gok Tengri Religion” (på engelska). History Studies International Journal Of History Volume 5 Issue 2 (5). doi:. ISSN 1309-4688. http://www.historystudies.net/DergiTamDetay.aspx?ID=705. Läst 6 augusti 2026.
- ↑ Berzin, Alexander (1990). ”Spread of Buddhism among the Gök Turks, Sogdians, Uighurs, Tanguts & Mongols” (på engelska). studybuddhism.com. https://studybuddhism.com/en/advanced-studies/history-culture/buddhism-in-central-asia/spread-of-buddhism-among-the-gok-turks-sogdians-uighurs-tanguts-mongols. Läst 6 augusti 2026.
|
