Havsutter
| Havsutter Status i världen: Starkt hotad[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Rovdjur Carnivora |
| Familj | Mårddjur Mustelidae |
| Underfamilj | Uttrar Lutrinae |
| Släkte | Enhydra Fleming, 1828 |
| Art | Havsutter E. lutris |
| Vetenskapligt namn | |
| § Enhydra lutris | |
| Auktor | Linné, 1758 |
| Utbredning | |
 Utbredningsområde | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Havsuttern (Enhydra lutris[2]) är ett mårddjur som lever i norra delar av Stilla havet. Utbredningsområdet sträcker sig från norra Japan över Kamtjatka och Aleuterna, vidare över Kanadas och USA:s västra kustlinjer till halvön Baja California (USA/Mexiko).[1]
Det vetenskapliga namnet är bildat av det grekiska ordet för utter samt av det latinska ordet för utter.[3]
Utseende
[redigera | redigera wikitext]Hanar är med svansen inräknad cirka 150 centimeter långa och upp till 45 kg tunga. Honor når en kroppslängd (med svans) av cirka 140 cm och en vikt upp till 32,5 kg.[4] Själva svansen är ungefär 25 till 30 centimeter lång. I norra delar av utbredningsområdet blir havsuttern något större och tyngre än i södra delar.[5] Pälsen är rödbrun till mörkbrun och vid huvudet lite ljusare.[5] Som enda havsdäggdjur har den inget fettskikt som skyddar mot kylan. Därför är pälsen mycket speciell. På en kvadratcentimeter finns 100 000 hår;[4] lika mycket som en genomsnittlig människa har på huvudet. Mellan håren finns alltid små luftbubblor som isolerar. Havsuttern har tre gånger större ämnesomsättning än landlevande däggdjur, och måste därför äta stora mängder kaloririk föda. Havsuttern har tack vare sin stora njure förmågan att dricka saltvatten.[5]
Ekologi
[redigera | redigera wikitext]
Havsutterns föda är musslor, snäckor och sjöborrar. Ibland tar den fiskar. För att öppna bytets skal tar havsuttern en sten och lägger bytet på bröstet och slår med stenen tills skalet knäcks.[4]
Djuret är främst aktiv under morgonen och kvällen och det vilar under natten. Ibland används en klippa eller en ansamling av kelp som viloplats. För kommunikationen finns tio olika läten.[6]
Arten lever stora delar av livet i havet och den besöker ibland land. Vid vattenets yta når djuret en hastighet av 1 till 1,5 km/h och den kan dyka med en hastighet av 9 km/h. Allmänt simmar en individ 50 till 100 km under ett år. Vanligen lever varje individ ensam och ibland bildas små grupper under födosöket. När havuttern vilar hittas sällan upp till 2000 exemplar nära varandra. Under parningstiden har hannar 20 till 50 hektar stora revir och honor vistas i ett territorium som är 40 till 100 hektar stort. Hannens revir ligger i ett område som erbjuder fördelar för honan (bra föda, skyddade platser). När två hannar möts försöker de driva bort motståndaren men riktiga strider finns inte. Hannen försöker para sig med alla honor i reviret och sällan bildas par som lever några veckor tillsammans.[6]
Havsuttern kan para sig hela året men de flesta parningar sker i maj och juni vid Aleuterna samt mellan januari och mars vid Kalifornien. Ofta vilar det befruktade ägget en tid och tiden mellan parningen och födelsen kan vara 4 till 12 månader. Honan föder en eller sällan två ungar som väger 1,3 till 2,4 kg. När ungen diar simmar modern på rygg. Ungar kan börja med fast föda efter några veckor men flera diar sin mor tills de är lika stora som modern. Ungen kan dyka efter två månader och den blir självständig efter fem till åtta månader. Endast ett fåtal honor fortplantar sig varje år. Hannar gör sina första parningsförsök efter fem till sex år. Framgångsrik fortplantning sker betydlig senare.[6]
Hot
[redigera | redigera wikitext]Tidigare var djurets päls starkt eftertraktad. Den stora jakten gjorde att havsuttern 1910 var nästan utrotad. Bara 1000 individer överlevde på södra Kamtjatka. 1911 undertecknade länderna USA, Ryssland och Japan ett fördrag för havsutterns skydd.[4] Sedan dess ökade beståndet och 2007 uppskattade IUCN hela populationen med cirka 107 000 individer.[1]
I naturen utgörs havsutterns fiender av vithaj, späckhuggare och vithövdad havsörn samt på land av prärievarg.[5] Också förorening i havet skadar havsuttern. Efter katastrofen med oljetankern Exxon Valdez 1989 dog uppskattningsvis 2 600 till 3 900 havsuttrar av oljeutsläppet.[1]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- 1 2 3 4 Enhydra lutris på IUCN:s rödlista, auktor: Doroff, A., Burdin, A. & Larson, S. (2020). version 18 april 2026.
- ↑ Wilson & Reeder, red (2005). ”Enhydra” (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4
- ↑ Stangl, Christiansen & Galbraith (1993) Enhydra lutris, Abbreviated guide to pronunciation and etymology of scientific names for North American land mammals north of Mexico, Museum of Texas Tech University
- 1 2 3 4 Dr. Jane Watson (17 oktober 2007). ”Sea otter”. ARKive. Arkiverad från originalet den 12 augusti 2014. https://web.archive.org/web/20140812211825/http://www.arkive.org/sea-otter/enhydra-lutris/. Läst 11 augusti 2014.
- 1 2 3 4 Allegra, J.; R. Rath & A. Gunderson (15 oktober 2012). ”Enhydra lutris” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.ummz.umich.edu/accounts/Enhydra_lutris/. Läst 11 augusti 2014.
- 1 2 3 Wilson, Lacher Jr. & Mittermeier, red (2009). ”Enhydra lutris”. Handbook of the Mammals of the World. "1 - Carnivores". Barcelona: Lynx Edicions. sid. 643−644. ISBN 978-84-16728-04-6
|
