Joy (skulptur)
 Originalskulpturen Joy som sedan 1997 står vid Macquarie University i Sydney. | |
| Konstnär | Loui Fraser (May) |
|---|---|
| Basfakta | |
| Tillkomstår | 1995; 2025 (repliken på originalets sockel) |
| Typ | staty/skulptur |
| Material | vit betong (originalskulpturen); brons (repliken) |
| Motiv | kvinnlig sexarbetare (sexarbetares rättigheter) i en dörröppning |
| Mått | naturlig storlek |
| Plats | Macquarie University (originalet); Stanley Street/Yurong Street i Darlinghurst (repliken) |
Joy (engelska för 'glädje') är en skulptur och staty av den australiska skulptrisen Loui Fraser. Den föreställer en sexarbetare stående i en dörröppning. Originalet restes 1995 i Darlinghurst i östra centrala Sydney. På dess sockel står sedan 2025 en replik i brons, medan originalet redan 1997 flyttades till en plats på Macquarie University.
Statyn är tänkt som en symbol för Sydneys historia, eftersom Darlinghurst en gång hade Sydneys mest välkända prostitutionsstråk. Den är en av de första skulpturerna över en sexarbetare och den första som ställts ut på allmän plats.
Historia
[redigera | redigera wikitext]Bakgrund
[redigera | redigera wikitext]Skulptören Loui Fraser
[redigera | redigera wikitext]Skulptören Loui Fraser (född May) är från New South Wales, där hon från 15 års ålder studerade inredningsdesign och konstindustridesign vid National Art School i Sydney. Tio år senare etablerade hon sitt eget modemärke, och efter ett besök i Paris övergick hon till att fokusera på skulptur.[1]
Sedan 1980-talet har Fraser deltagit i olika konstutställningar i olika delar av Australien.[1]
Skulpturen och dess symbolik
[redigera | redigera wikitext]Originalstatyn är utformad i vit betong med cement och inblandning av krossad marmor,[2] samt i naturlig storlek. Kvinnofiguren står lutad mot dörrkarmar i stål,[3] med benen korsade längs med vristerna och det vänstra axelbandet i hennes korta klänning på väg att glida ner från skuldran.[1] Den omgivande dörröppningen är målad i röd färg.
Statyn placerades på en sexkantig sockel, i hörnet av gatorna Stanley Street och Yurong Street i Sydney-stadsdelen Darlinghurst.[1] Det här området av Sydney påverkades under 1990-talet kraftigt av en pågående gentrifiering, där den historiska karaktären som prostitutionsstråk bit för bit försvann[4] och strippklubbar ersattes av finare kaféer.[2] Med sin placering i anslutning till hamnområde och konstnärskvarter var området en gång centrum i staden Sydneys sexbransch.[5.1]
Installation och flytt
[redigera | redigera wikitext]Installation och reaktioner
[redigera | redigera wikitext]Bakgrunden till statyn kom från Frasers uppväxt som konststudent i Sydney. Där såg hon många gånger kvinnor som stod i husens dörröppningar.[2] Statyn installerades i november 1995, som del av Sydneys satsning för att främja konsten och försköna den offentliga stadsmiljön.[1] Installationen var inledningsvis på 18 månader, för att eventuellt permanentas efter stadsdelsstyrets godkännande.[5.2]
Efter installationen väckte statyn blandade reaktioner, inklusive från boende i området som inte ville kännas vid denna del av Darlinghursts historia.[5.3] Statyn blev återkommande vandaliserad,[6][7] vid ett tillfälle av en boende i närheten som tidigare arbetat som bordellägare och med en då avliden dotter som varit sexarbetare. Som av en slump visade det sig att dotterns utseende stämde väl överens med den slutliga utformningen av statyns ansikte; detta upptäcktes när Fraser inledde samtal med kvinnan efter dådet.[5.4]
Vid tre tillfällen vandaliserades statyn så att den krävde reparation.[8] Vid en av dessa reparationer omformades även skulpturens armar, där vänster arm ursprungligen stått ut från kroppen och med en cigarett mellan fingrarna. Detta ändrades till att händerna håller om den andra armens armbågar. Samtidigt förlängdes huvudhåret.
Omplacering, motsvarighet
[redigera | redigera wikitext]Efter den tillfälliga, 18 månader långa utställningsperioden återlämnades statyn till konstnären själv. Till slut kom den att placeras på Macquarie University, där den sedan 1997 ingår i den permanenta skulptursamlingen.[1] Installationen på universitetet stödde bland annat av lärosätets kvinnoorganisation och dess studentråd.[7]
När originalstatyn installerades 1995 var den en av de första skulpturerna av en sexarbetare[1] och den första statyn rest på allmän plats som tillägnades sexarbetare.[6] En liknande utformad staty avtäcktes 2007 i Amsterdam, i form av Belle.[9] Även denna staty visar en sexarbetare i en dörröppning.[10] Joy har även beskrivits som en av Australiens få statyer som visar upp kvinnor i icke-heroiska poser.
Repliken 2025
[redigera | redigera wikitext]Kampanj och beslut
[redigera | redigera wikitext]2025 installerades en replik av originalstatyn på den då tomma sockeln i Darlinghurst. Tillverkningen och installationen av repliken skedde efter en motion hösten 2023 från dåvarande stadsfullmäktigeledamoten Linda Scott,[5.5] där hon antingen ville se en återflyttning av originalstatyn eller installation av en replik på den ursprungliga utställningsplatsen i östra Sydney.[1] Det politiska initiativet kom från Julie Bates, som 1983 var medgrundare av stödorganisationen Australia Prostitutes' Collective – sedan 1990 ombildat som SWOP, Sex Workers Outreach Project NSW.[11][12][13][14]
Både Bates och Scott har pekat på att statyn skulle lyfta fram kvinnors historia, i en stad där det finns fler statyer av djur än av kvinnor.[5.5] Prostitutionen är på 2020-talet inte längre en lika markant del av gatubilden i Sydney, i en miljö där eskorttjänster och legala bordeller tagit över efter gatuprostitutionen som därmed fått en tydligare historisk koppling. Den omdanade stadsdelen Darlinghurst var en gång känd som "Razorhurst", vid en tid då området var ett enda stort prostitutionsstråk och konflikten mellan bordellägarna och ligaledarna Tilly Devine och Kate Leigh gjorde området osäkert.[15]
Kampanjen för att återinstallera Joy på sin sockel leddes av Bates och historikern Catherine Freyne, vilka 2023 samlade knappt 400 signaturer i en petition till staden Sydney.[8] Vid det avgörande beslutet i stadsfullmäktige närvarade ett antal aktivister från SWOP, iklädda röda kläder och hållandes i röda paraplyer (symbolen för rörelsen för sexarbetares rättigheter).[5.5] Bates menar även att Darlinghurst var födelseplatsen för den moderna rörelsen för sexarbetares rättigheter.[5.4]
Installationen av statyn krävde att allmänheten i området/staden tillfrågades; resultatet av den lokala rundfrågningen visade att över 80 procent av de svarande tillstyrkte förslaget.[8] Därefter inledde staden Sydney ett samarbete med konstnären Fraser och Macquarie University, för att låta tillverka en replik som kunde installeras i hörnet av Stanley och Yurong Street.[1]
Vid avtäckandet av repliken i november 2025 deltog bland annat konstnären Fraser och Sydneys överborgmästare Clover Moore.[1] Moore har lett Sydneys styre sedan 2004, som den längst verkande överborgmästaren sedan stadens grundande 1842. Hon var vid tillträdet den första kvinnliga överborgmästaren i staden som tillsatts i allmänna val.[16]
Utformning
[redigera | redigera wikitext]Även repliken är i naturlig storlek, men både kvinnofiguren och dörröppningen är utförda i brons.[6] Brons är enligt konstnären Fraser ett material som skulle vara svårare att vandalisera än originalet i betong.[5.5] Macquarie University lånade ut originalstatyn inför tillverkandet av repliken, med silikon, en vaxkopia och en keramisk gjutform som olika steg i den konstruktionsprocess som sammanlagt kostade 165 000 australiska dollar.[8]
Repliken har vissa olikheter jämfört med originalstatyn. Den har den kortare längden på huvudhåret som originalstatyn ursprungligen haft. Samtidigt har den behållit armarnas hållning ihop och längs med kroppen. Diskussioner fördes om att låta återskapa ursprungsdesignen med utstickande vänsterarm och cigarett, men idén tillbakavisades till slut på grund av moderna attityder gentemot rökning.[8]
Skylten, placerad på sockeln i sandsten, innehåller bland annat texten (översatt till svenska) "JOY står som ett erkännande av sexarbetare som levt och arbetat i och runt Darlinghurst sedan landet koloniserades". Vidare noteras att statyn ger ett erkännande till dessa kvinnors bidrag till staden Sydneys social- och ekonomiska historia, samt att den påminner om att New South Wales 1995 var den första politiska enheten i världen där sexarbete avkriminaliserades.[2] Skylten innehåller även en dedikation till "Lisa" och "Wendy".[1]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 ”Joy” (på engelska). City of Sydney. https://www.cityofsydney.nsw.gov.au/sculptures/joy. Läst 25 maj 2026.
- 1 2 3 4 Isabella Michie & Tracey Spring (18 april 2026). ”'She was us': History behind Joy, the first sex worker statue” (på australisk engelska). ABC News. https://www.abc.net.au/news/2026-04-19/history-behind-the-worlds-first-sex-worker-statue/106570566. Läst 25 maj 2026.
- ↑ City of Sydney (10 november 2025). ”Tribute to sex workers returns after 3 decades” (på australisk engelska). newshub.medianet.com.au. https://newshub.medianet.com.au/2025/11/tribute-to-sex-workers-returns-after-3-decades/127817/. Läst 25 maj 2026.
- ↑ Frances, Rae; Kimber, Julie (2008-08-22). ”'Joy': Memorialisation and the Limits of Tolerance” (på engelska). Public History Review 15. doi:. ISSN 1833-4989. https://epress.lib.uts.edu.au/journals/index.php/phrj/article/view/744. Läst 25 maj 2026.
- ABC News In-depth (19 april 2026). ”The story behind the removal of a controversial sculpture — and why people want her back”. ABC Australia. https://www.youtube.com/watch?v=GrS4c-7ROs4. Läst 25 maj 2026.
- 1 2 3 Weldon, Yvonne (november 2025). ”Last week, a bronze replica of Joy – the world’s first statue of a sex worker – permanently returned to Darlinghurst. Created by artist Loui May, the original statue paid tribute to sex workers in…”. LinkedIn. https://www.linkedin.com/posts/yvonne-weldon_last-week-a-bronze-replica-of-joy-the-activity-7395307098538012672-WUjR. Läst 25 maj 2026.
- 1 2 Bosanquet, Agnes (13 september 2018). ”Joy” (på engelska). The Slow Academic. https://theslowacademic.com/2018/09/13/joy/. Läst 25 maj 2026.
- 1 2 3 4 5 Roberts, Millie (8 november 2025). ”'World's first sex worker statue' returns home after 30 years” (på australisk engelska). ABC News. https://www.abc.net.au/news/2025-11-09/nsw-sydney-joy-sex-worker-statue-bronze-loui-may/105965522. Läst 29 maj 2026.
- ↑ Hein, Anton (4 januari 2017). ”Amsterdam statue honors prostitutes” (på amerikansk engelska). Amsterdam Tourist Information. https://www.dutchamsterdam.nl/142-amsterdam-prostitute-statue. Läst 25 maj 2026.
- ↑ ”Red-Light District to Erect Statue in Honor of City Streetwalkers” (på amerikansk engelska). Fox News. 25 mars 2015. https://www.foxnews.com/story/red-light-district-to-erect-statue-in-honor-of-city-streetwalkers. Läst 25 maj 2026.
- ↑ ”Julie Bates – Harm Reduction Australia”. www.harmreductionaustralia.org.au. https://www.harmreductionaustralia.org.au/julie-bates/. Läst 10 juni 2026.
- ↑ Aroney, Eurydice. ”Whore Laws of Yore: How New South Wales Decriminalised Sex Work 1979-1995” (på engelska). www.tiki-toki.com. https://www.tiki-toki.com/timeline/entry/754853/-Whore-Laws-of-Yore-How-New-South-Wales-Decriminalised-Sex-Work-1979-1995/. Läst 10 juni 2026.
- ↑ Aroney, Eurydice; Crofts, Penny (2019-04-30). ”How Sex Worker Activism Influenced the Decriminalisation of Sex Work in NSW, Australia.”. International Journal for Crime, Justice and Social Democracy 8 (2): sid. 50–67. doi:. ISSN 2202-8005. https://doi.org/10.5204/ijcjsd.v8i2.955. Läst 10 juni 2026.
- ↑ ”About - SWOP Sex Workers Outreach Project”. swop.org.au. https://swop.org.au/about-swop. Läst 10 juni 2026.
- ↑ Farrelly, Kate (8 maj 2026). ”Once Sydney’s grittiest postcode, Darlinghurst is now all polish, parks and price growth” (på engelska). domain.com.au. Arkiverad från originalet den 29 maj 2026. https://web.archive.org/web/20260529084435/https://www.domain.com.au/news/once-sydneys-grittiest-postcode-darlinghurst-is-now-all-polish-parks-and-price-growth-1508871/. Läst 29 maj 2026.
- ↑ ”Urban Economy Forum” (på engelska). www.ueforum.org. 2021. Arkiverad från originalet den 6 december 2025. https://web.archive.org/web/20251206111230/https://www.ueforum.org/clover-moore. Läst 29 maj 2026.
