Seebeckeffekt
Seebeckeffekt är en termoelektrisk effekt som upptäcktes 1821 av den tyske fysikern Thomas Seebeck. Den innebär att en spänning uppstår i en elektrisk krets sammansatt av två olika metaller om de två kontaktställen där metallerna möts har olika temperatur.
Principen bakom termoelektricitet är att olika temperaturer i ett material får fria laddningar – exempelvis elektroner – att vandra från varma till kalla områden. Resultatet blir en elektrisk spänning.[1]
Seebecks upptäckt 1822 var att när två olika metaller rörde vid varandra, antingen genom lödning eller genom tryck, och fogen upphettades, så utvecklades i den slutna ledningen en elektrisk ström och att en ström i motsatt riktning alstrades vid fogens avkylning.[2]
Termoelektriska effekter används i många praktiska sammanhang, bland annat för temperaturmätning och produktion av elektriska strömmar.[3]
