Hoppa till innehållet

Maria från Magdala

Från Wikipedia
Uppslagsordet ”Maria Magdalena” leder hit. För andra betydelser, se Maria Magdalena (olika betydelser).
Maria från Magdala
Maria från Magdala
Maria från Magdala
Apostlarnas apostel
FöddMagdala, Galileen
Dödförsta århundradet efter Kristus
Vördas inomRomersk-katolska kyrkan
Ortodoxa kyrkor
Helgondag22 juli
AttributAlabasterkrus med balsam
Skyddshelgon förApotekare, konvertiter, botfärdiga syndare

Maria från Magdala, eller Maria Magdalena, var en av de kvinnor som jämte lärjungarna följde Jesus. Maria Magdalena var enligt Bibeln den som fanns med vid Golgata, ledsagade Jesus vid korsfästelsen, var närvarande vid gravsättningen och den som på morgonen fann Jesu grav tom och den första som vittnade om hans uppståndelse. Hon kallas därför som ”apostlarnas apostel”, ett uttryck som myntades redan på 100-talet av Hippolytos av Rom.[1] I österländska kyrkor räknas hon som en av myrrbärarna.

Beskrivning

[redigera | redigera wikitext]

Maria från Magdala kallas även Maria Magdalena, tillnamnet kommer från hennes hemort i det galileiska Magdala belägen vid Gennesaretsjön. Magdala ligger på västra stranden av sjön, fem kilometer norr om Tiberias. Det var i Galiléen Jesus rekryterade sina lärjungar, där han hade sina släktingar och vänner. I Lukasevangeliet (8:1-3) heter det ”… Med honom följde de tolv och några kvinnor som hade blivit botade från onda andar och sjukdomar: Maria hon från Magdala …”. Maria Magdalena är en latinsk omskrivning som betyder ”den magdalenska Maria”, det vill säga Maria från Magdala.[2]

Dick Harrison skriver: ”Det faktum att Maria kallas just ’Maria från Magdala’ är intressant. Hon är den enda kvinnan som omtalas med en ort; alla andra namngivna kvinnor förknippas med sina män. De är omtalade i egenskap av dotter till, hustru till, mor till och så vidare. Men Maria Magdalena står för sig själv, som en ensam stark kvinna utan manlig överhöghet. Redan på denna punkt är hon säregen”.[2]

Maria Magdalena omnämns av evangelisterna Markus, Matteus, Lukas och Johannes i Nya testamentet. Hon omnämns där tolv gånger, vilket kan låta litet, men det är ändock fler gånger än de flesta av de övriga lärjungarna.[3] Maria Magdalena omnämns även i Petrusevangeliet - där hon benämns ’lärjunge’ - och i Epistula Apostolorum (Apostlarnas brev). De båda senare ingår i apokryferna till Nya testamentet.

I Nag Hammadi-biblioteket, vilket upptäcktes 1945 i Egypten, finns Maria Magdalena med i ett flertal gnostiska böcker. Främst i Maria Magdalenas evangelium, men även i två sammanhang i Filipposevangeliet och på två ställen i Tomasevangeliet - logio 21 och 114. [4] I Filliposevangeliet kallas hon den främsta lärjungen och övriga lärjungar förargar sig över att Jesus föredrar henne framför dem. Samma förargelse finns även på onämnd i Maria Magdalenas evangelium. Redan under 100-talet fanns således en gren av de tidigkristna som såg Maria Magdalena som den främste lärjungen. [5]

Hon förekommer därutöver, ur samma samling, i Frälsarens dialog som jämställd i en diskussion mellan Jesus och två av hans manliga lärjungar: Judas och Matteus. Samtliga förmodat tillkomna på 100-talet.[2] Maria Magdalena förekommer även i den tidigkristna texten Pistis Sofia från omkring 300-talet i vilken hon utgör centralgestalten bland lärjungarna som Jesus samtalspartner. [6] Sammantaget säger det att hon värderades mycket högt i den tidigkristna miljön.

I ovannämnda utombibliska skrifter, som dock alla är yngre och senare tillkomna än de fyra evangelierna i Nya testamentet, står det uttryckligen klart att hon var den mest älskade av lärjungarna. I Maria Magdalenas evangelium 9:20-10:9 står att Petrus sa till Maria: ”Syster vi vet att frälsaren älskade dig mer än de andra kvinnorna”. I samma evangelium 17:7-19:5 säger Levi [Matteus] i en dispyt med Paulus angående att Jesus valt ut Maria: ”Säkerligen känner frälsaren henne väl. Det är därför han älskade henne mer än oss”. Maria var således inte bara utvald bland kvinnor, utan bland alla. [7] Maria Magdalena var en viktig person som Jesus hade en speciell relation till.

Filliposevangeliet och den heliga kyssen

I Filipposevangeliet 63:30–64:9,[8] där texten dock på vissa ställen är ofullständig och därför också oklar och svårtydd. Inom hakparenteser ofullständig text samt intolkad mening: ”Och för Visdomen (grekiska: Sofia), som kallas ’den ofruktbara’, hon är änglarnas moder. Och Frälsarens följeslagare (grekiska: koinônos (κοινωνός)) är Maria Magdalena. Men Kristus älskade henne mer än [alla] lärjungarna och [brukade ofta] kyssa henne [på munnen]. De övriga lärjungarna blev förnärmade av detta och uttryckte ogillande. De sade till honom: ’Varför älskar du henne mer än alla oss?’ Frälsaren svarade dem och sade, ’Varför älskar jag inte er som henne?’ När en blind man och en som ser båda vistas i mörker, finns ingen skillnad mellan dem. Men när det blir ljust kommer den som ser att se ljuset och den som är blind att förbli i mörkret.”

Det finns dock varken uppgifter i evangelierna eller hos Paulus några antydningar eller uppgifter om att Jesus skulle vara gift eller ha barn. Kyssarna skall ”troligtvis inte tas som ett uttryck för ett kärleksförhållande utan som en metafor för överföring av andlig kraft”. [9] Linjamaa skriver: ”I Filliposevangeliet nämns att Jesus skall ha kysst Maria (eventuellt på munnen). Detta har tolkats som en kärleksförklaring med erotiska förtecken. Men när texten skrevs på 200-talet var det knappast fråga om mer än en platonsk kärleksförklaring. Författaren till Filliposevangeliet syftar förmodligen på en ’helig kyss’ som förekom kristna emellan som hälsning och tecken på vördnad. Den heliga kyssen nämns också i nytestamentliga texter som Romarbrevet (16:16) och Första Thessalonikerbrevet (5:26). Ordet koinonos (förtrogen) som Maria Magdalena kallas i Filliposevangeliet syftar heller inte på något sexuellt. Varken den gängse koptiska termen för fru (hime) eller det grekiska låneordet för fru (gyne) används i texten”. [10] Inte heller evangelium enligt Maria Magdalena innehåller något rörande ett parförhållande eller äktenskap. Skarsaune skriver: ”Det ville da også vaere meget overraskande i en tekst, som på gnostisk vis siger nej til ködelige begaer, nej til mennesklige lidenskaper”. [11]

Samtidigt är det värt att i sammanhanget notera att det ”gällde en strikt sexualmoral bland Jesus och lärljungarna” [12] med förbud mot skilsmässa och omgifte, trots att den hebreiska Bibeln ger uttryckliga anvisningar för hur sådant kan ske. [12] Jesus förbjuder också uttryckligen att se ”på en kvinna med åtrå” eftersom det är den bakomliggande orsaken till äktenskapsbrott.[12]

Maria Magdalena som Jesu följeslagare i Filipposevangeliet 59:7–11: ”De som alltid vandrade med Herren var tre: Maria hans moder och hennes syster och Magdalena, hon som kallades hans följeslagare. Hans syster och hans moder och hans följeslagare hette alla Maria.”

Enligt den äldre kristna katolska traditionen har hon sedan 300-talet [13]och framåt (600-talet) blandats ihop med med Maria från Betania, en syster till Marta och Lasarus, omtalad i Lukasevangeliet 7:37–50 och Johannesevangeliet 11:1–2 - samt den anonyma synderskan i Lukasevangeliet. [14] 1969 tog katolska kyrkan officiellt avstånd från sammanblandningen av de tre evangeliska kvinnorna. [15]

Primärkällor

[redigera | redigera wikitext]

Enligt Lukasevangeliet 8:1-3 hade Jesus drivit ut sju demoner ur henne, varefter hon tillsammans med vännerna Susanna och Johanna följde honom och de andra lärjungarna från stad till stad och från by till by. Hon var bland dem som stod vid korset när Jesus dog, i Matteusevangeliet 27:55f, Johannesevangeliet 19:25, och gravläggningen nämns i Matteus 27:57. Maria som den som först fick möta Jesus efter uppståndelsen nämns i Markusevangeliet 16:9, och i Johannesevangeliet 20:11ff.

1896 inhandlade den tyske egyptologen Carl Reinhardt i Kairo en papyrusskrift på koptiska, vilken sades ha påträffats i den centralegyptiska staden Akhmim [vilket dock har varit svårt att belägga]. Den ingår där som en bok av fyra - som Maria Magdalenas evangelium. De övriga böckerna i samlingen är: Johannesapokryfen, Jesu Kristi vishet [16]

Kyrkofäderna nämner henne, till exempel Augustinus i Tractat CXI från 400-talet.

Den kristna tolkningen

[redigera | redigera wikitext]

De tre stora kristna riktningarna har tidigare haft olika synsätt på Maria Magdalena.

Den grekisk-ortodoxa kyrkan har stringent hävdat att det är frågan om tre olika personer: Maria Magdalena, Maria från Betania - Martas och Lasaros syster samt den anonyma synderskan i Lukasevangeliet. Den östliga kyrkan har konsekvent hävdat att det rör sig om tre olika individer. Maria Magdalena firas den 22 juli, Maria från Betania den 18 mars eller 4 juni och den anonyma synderskan den 31 mars.

Den romersk-katolska kyrkan har tidigare hävdat att alla tre personer egentligen är en och samma person. Det dröjde ända till 1969 i samband med en kalenderreform, innan den katolska kyrkan officiellt tog avstånd från sammanblandningen av de tre evangeliska kvinnorna och återupprättade Maria Magdalena i den roll hon har i evangelierna. [17] Inom katolska kyrkan är Maria från Magdala ett av de mest älskade helgonen, vars dag firas den 22 juli.

Den protestantiska kyrkan har numera samma uppfattning som den katolska, att det rör sig tre personer. I Sverige är 22 juli namnsdag för Magdalena.

Sköka, synderska, botgörare och smörjerska

[redigera | redigera wikitext]

Under 300-talet började bilden av Maria Magdalena ta form som synderskan eller skökan som Jesus förbarmade sig över. Hon kom att betraktas som den ångerfulla synderskan i den tidiga kyrkan, vilket bygger på påven Gregorius den stores tolkning i Homilia 33, som finns publicerad i Homiliarum in evangelia libri duo, troligen från år 591.  Linjamaa skriver dock att det inte finns några ”historiska belägg för att Maria Magdalena skulle ha varit prostituerad, och inte heller att för att de tidigaste kristna skulle ha ansett att hon varit det. Snarare verkar det vara en sammanblandning mellan Maria Magdalena och andra kvinnor som nämns i de nytestamentliga texterna”. [18] Wassén och Hägerland skriver på motsvarande sätt att synen på henne som sköka: ”bygger på att man blandat samman henne med Maria i Betania (Mark 12:1-8), som i sin tur felaktigt identifierats med en icke namngiven ’synderska’(Luk 7:36-50)”. [19]

I själva verket finns ingen grund för bilden av Maria Magdalena som prostituerad eller som botgörerska för begångna synder.[20] Harrison skriver: ”Men var Maria Magdalena egentligen en botgörerska? Nej, inte om vi utgår från våra källor. Inget i Bibeln tyder på detta. Ingenstans i evangelierna kan vi läsa vad Maria Magdalena skall ha sagt till Jesus när hon bekände sina synder, om hon nu överhuvudtaget hade några sådana att bekänna. Hela historien om Maria Magdalena som det stora botgörarhelgonet var en bluff”.[21]

Detta kan ha symbolisk betydelse i den bemärkelsen att Maria Magdalena genom skönlitteraturen, faktaböcker och utombibliska skrifter har blivit mycket uppmärksammad i nutid. Maria Magdalena smorde Jesus med olja vilket även det med stor sannolikhet kan ha haft en stor symbolisk betydelse för att han skulle kunna kallas Messiah/Christos/Kristus, den smorde.

Om man bortser från kyrklig tradition och håller sig till det som står i Bibeln, står det inte klart att "Maria, Lasarus syster" och "Maria Magdalena" är två olika personer.[källa behövs] I skildringen av hur Maria häller dyrbar olja över Jesu kropp, anges det att det är Maria, Lasarus syster (Johannes 12:1–3). Hon förekommer flera gånger i evangelierna. Maria Magdalena nämns bland annat i samband med att hon var en av de kvinnor som kom till Jesu grav och upptäckte att den var tom (Markus 16:1). Det nämns också att hon hade haft sju demoner som Jesus drev ut. Uppfattningen att hon skulle ha varit prostituerad har inget stöd i Bibeln. Den kvinna som grät vid Jesu fötter och torkade bort tårarna med sitt hår (se Jesu smörjelse) står aldrig omnämnd med sitt namn, slutsatsen kan man dock dra av olika litterära versioner,[källa behövs] där det framgår att den kvinna som åsyftas var Maria Magdalena.

Senare liv

[redigera | redigera wikitext]

Den grekisk-ortodoxa kyrkan menar att hon följde Jungfru Maria till Efesos, där hon dog, och relikerna fördes till Konstantinopel.

I Frankrike menar man att Maria från Magdala for med de två andra myrrbärerskorna Maria Salome och Maria Kleofas hustru, med båt till Marseille och omvände Provence. De landade vid det som blev Saintes-Maries-de-la-Mer och togs emot av Sara La Kali. På resan ska även bland annat Lasaros och Marta ha varit med. Maria från Magdala ska sedan ha levt i en grotta i bergsryggen Saint Baume, där det sedermera blev ett kloster, och blivit begravd i Villa Lata, numera kallad Saint Maximin. På grund av oroligheter skall kroppen ha flyttats, men återfunnits. Genom Clemens VIII:s försorg finns vad katoliker menar är en replika av hennes huvud i stadens kyrka Basilique Sainte-Marie-Madeleine, som är en vallfärdskyrka som kallar sig "Kristenhetens tredje viktigaste grav".[22]

Tolkningen av hennes betydelse för Jesus i form av hans kärlek och förlåtelse och Guds nåd, har varit avgörande för kristendomens syndbegrepp och tron på omvändelse.

Image
Den botfärdiga Magdalena, målning av Tizian (cirka 1533).

Maria Magdalena i konst och litteratur

[redigera | redigera wikitext]

Maria Magdalena är ett vanligt motiv i konsten och litteraturen, några exempel är Tizians Den botfärdiga Magdalena, Georges de La Tours Den botfärdiga Magdalena och Correggios Noli me tangere. Traditionellt avbildas hon som en skönhet med en dödskalle, en symbol för livets förgänglighet.

I en spridd medeltidsballadtyp (SMB 43) skildras Maria Magdalena som en synderska som av Jesus dömes till en lång och sträng botgöring, men efter att denna fullgjorts får förlåtelse.

Författaren Marianne Fredrikssons roman Enligt Maria Magdalena är en fri tolkning av evangelierna, berättad ur Maria från Magdalas perspektiv. Maria Magdalena spelar även en avgörande roll i Dan Browns roman Da Vinci-koden, där det påstås att hon och Kristus var ett gift par och hade ett barn tillsammans, med en blodslinje som ett hemligt sällskap har skyddat genom historien. I romanen Da Vinci-koden är Maria Magdalena samma person som aposteln Johannes i Leonardo da Vincis målning Nattvarden.

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Källor

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ↑ Linjamaa, Paul (2022). Maria Magdalenas evangelium. sid. 14
  2. 1 2 3 Harrison, Dick (2005). Förrädaren, skökan och självmördaren. sid. 80-168
  3. ↑ Linjamaa, Paul (2020). Maria Magdalenas evangelium. sid. 12-13
  4. ↑ Svartvik Jesper, Bo Frid (2002). Thomasevangeliet
  5. ↑ Cecilia Wassén, Tobias Hägerland (2016). Den okände Jesus. sid. 21
  6. ↑ Linjamaa, Paul (2020). Maria Magdalenas evangelium. sid. 20, 125
  7. ↑ Linjamaa, Paul (2022). Maria Magdalenas evangelium
  8. ↑ ”The Gospel of Philip”. The Nag Hammadi Library. http://www.gnosis.org/naghamm/gop.html. Läst 18 mars 2013.
  9. ↑ Cecilia Wassén, Tobias Hägerland (2016). Den okände Jesus. sid. 21
  10. ↑ Linjamaa, Paul (2020). Maria Magdalenas evangelium. sid. 22-23
  11. ↑ Skarsaune, Oskar (2006). Den ukendte Jesus. sid. 98
  12. 1 2 3 Cecilia Wassén, Tobias Hägerland (2016). Den okände Jesus. sid. 106-145
  13. ↑ Linjamaa, Paul (2020). Maria Magdalenas evangelium. sid. 14
  14. ↑ Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000 (uppslagsord Maria Magdalena (Maria från Magdala))
  15. ↑ Harrison, Dick (2005). Förrädaren, skökan och självmördaren. sid. 159-160
  16. ↑ Harrison, Dick (2005). Förrädaren, skökan och självmördaren. sid. 159-160
  17. ↑ Harrison, Dick (2005). Förrädaren, skökan och självmördaren. sid. 159-160
  18. ↑ Linjamaa, Paul (2020). Maria Magdalenas evangelium. sid. 14
  19. ↑ Cecilia Wassén, Tobias Hägerland (2016). Den okände Jesus. sid. 105
  20. ↑ Cecilia Wassén, Tobias Hägerland (2016). Den okände Jesus. sid. 105
  21. ↑ Harrison, Dick (2005). Förrädaren, skökan och självmördaren. sid. 151
  22. ↑ ”Basilique Sainte-Marie-Madeleine à Saint-Maximin-la-Sainte-Baume - Diocèse de Fréjus-Toulon” (på franska). https://frejustoulon.fr/. https://frejustoulon.fr/diocese/hauts-lieux-spirituels-var/basilique-sainte-marie-madeleine-a-saint-maximin-la-sainte-baume/. Läst 14 maj 2026.

Webbkällor

[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]
  • Farmer, David Hugh (1992) (på engelska). The Oxford Dictionary of Saints. Oxford Reference (3 ed.). Oxford: Oxford University Press. sid. 329–330. ISBN 0-19-283069-4 

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Maria_från_Magdala&oldid=59354131”