Hoppa till innehållet

Trädgårdsskötsel

Från Wikipedia
Trädgårdsskötsel
Image
En man som sköter om blommor.

Trädgårdsskötsel eller trädgårdsarbete är den skötsel av plantor, grönsaker och frukt som utförs i en trädgård.[1] Sysslan förekommer också i grönområden, parker, botaniska trädgårdar,[2] djurparker och nöjesfält. Trädgårdsskötsel inomhus kan innebär skötsel av planetarium eller växthus.[3]

Skötseln av en trädgård kan vara antingen av praktisk (för att exempelvis ge mat) och estetisk art. I det senare fallet talas ofta om trädgårdskonst, åtminstone i fall där det har mer monumental eller dekorativ karaktär.

Funktion och syfte

[redigera | redigera wikitext]

Trädgårdsskötsel kan vara svår att skilja från jordbruk. De skiljer sig enklast åt baserat på deras primära mål. Jordbruk prioriterar varor för avsalu och kan inkludera boskapsproduktion, medan trädgårdsskötsel ofta prioriterar estetik och fritid. När det gäller livsmedelsproduktion sker trädgårdsskötsel i allmänhet i mycket mindre skala med avsikt att konsumera personligt eller gemensamt.[4] Det finns kulturer som inte skiljer mellan jordbruk och trädgårdsskötsel.[5] Detta beror främst på att självhushållsjordbruk har varit den huvudsakliga jordbruksmetoden under dess 12 000-åriga historia och att den är praktiskt taget oskiljbar från trädgårdsskötsel.[6][7]

Trädgårdsskötseln kan omväxlande beskrivas som en konst eller som en vetenskap. I det första fallet handlar det om att arrangera växter på ett harmoniskt och estetiskt sätt i sin miljö, i det andra om utveckla principer och tekniker för växtodling.[1]

Växterna i en trädgård utvecklas ofta i en miljö som skiljer sig betydligt från den i dess naturliga – "vilda" – ursprungsmiljö. Därför är det nödvändigt att med hjälp av odlarens erfarenhet utveckla skötselmetoder som hämtar kunskap från växtfysiologi, kemi och botanik. Trädgårdsskötsel utgår oavsett land från samma grundläggande principer, men den lokala miljön och klimatet kan påverka arbetet på olika sätt.[1]

Trädgårdsskötsel görs ofta med syfte på dekorativa eller ornamentala kvalitéer, och denna kultur förutsätter en viss grad av civilisationsutveckling. I olika "utvecklade" samhällen, oavsett kontinent, har människor i alla tider velat förändra sin miljö för att göra det så vackert som möjligt.[1] Ett sådant arbete har ibland beskrivits som landskapsarkitektur, där växtligheten bara är en del av den estetiska helheten. Oavsett benämning kommer intresset för trädgårdsskötsel ur en grundläggande tanke att förändra naturen för att producera eller/och skapa harmoni i ett kreativt samarbete med växternas inneboende kraft.[1]

En trädgårdsskötare får i regel sin tillfredsställelse både i betraktandet av resultatet och under arbetet med att sköta växterna. Det handlar bland annat om att lyckas övervinna utmaningar som väder och vind, växttyp eller olika slags hot och konkurrens mot trädgårdsväxterna för med sig.[1]

Anläggandet av trädgårdar i västvärlden har sin bakgrund i det forntida Egypten, för cirka 4 000 år sedan. Utvecklingen av trädgårdskonsten behöll vissa grundläggande drag, inklusive att utforma växtligheten i ordnade rader och grupperingar – oftast avgränsat mot världen utanför via murar, staket eller liknande.[1]

Allteftersom Romerska riket bredde ut sig spreds trädgårdskonsten runt Europa, och senare kom många trädgårdar att anläggas via islams utbredning till Iberiska halvön. Parallellt kom andra civilisationscentra österut, som i Indien[8] och Kina,[9] att fungera som förebilder för asiatisk trädgårdskonst. Den kinesiska trädgårdskonsten spreds därefter till Japan via buddhismen.[10]

Romarna introducerade kronärtskocka, purjolök, gurka, vitkål, sparris och vitlök.[1]

I Nordeuropa kom trädgårdsodlingen sent. Före 800-talet omnämns i sagorna så kallade gräsgårdar, men de var förmodligen endast enkla köksträdgårdar där kål, rovor eller dylikt odlades. Vid 900- och 1000-talen omtalas äppleträd, och i Västgötalagen nämns förbud och straff för den som ofredade trädgårdar där det växer äppleträd, ärter, bönor, kål och lök.[11]

Under medeltiden fungerade de kristna klostren som centrala platser där kunskapen om trädgårdsskötsel – både för mat och estetik – fördes vidare. Deras klosterträdgårdar var sannolikt gårdar omgivna av murar och byggda runt en brunn eller en berså. Trädgårdens färg gavs i stor utsträckning av de odlade blomväxterna, vilka bidrog till att upprätthålla trädgården som en plats för kontemplation (jämför Edens lustgård). Exempel på blommor var rosor (jämför rosarium) och liljor, vilka båda har sakral betydelse.[1] Den egentliga trädgårdsskötseln spreds vidare norrut i Europa av de kristna munkarna, som i vid klostren anlade lökgårdar eller örtagårdar, började odla olika främmande växter, frukter och medicinska örter, och efter hand spred intresset till de kringliggande bygderna.[11]

Den äldsta beskrivning av trädgårdsskötsel i det engelska språket är The Feate of Gardening från cirka år 1400. I boken nämns drygt 100 olika växter, kompletterat av instruktioner för sådd, plantering, ympning av träd och råd om odling av kryddväxter som persilja, salvia, fänkål, timjan, kamomill och saffranskrokus. Bland vanliga grönsaksväxter nämndes exempelvis rovor, spenat, purjolök, sallat och vitlök.[1]

Den tidiga trädgårdsodlingen bedrevs i första hand som en praktisk och bokstavligen matnyttig syssla, vilket den tidiga svenska benämningen kålgård för en odling av köksväxter antyder.[12] Odling av olika sorters kål var en viktig del av livsmedelsförsörjningen, och köksträdgårdar i åtminstone Sverige hade tidvis lagkrav på sig att innehålla kål. Svenska 1500-talsord ord som kålsupare och ta kål på antyder kålens betydelse i samhället och språket i äldre tid, och vitkål har länge odlats i Sydeuropa. Odling av något slag av kål finns belagd från cirka 5 000 f.Kr.[13]

Även humle var på många håll en viktig gröda. Redan på 1400-talet var det lag i Sverige på att en bonde måste odla humle, en gröda som var mycket snabbväxande och som via produktionen av öl bidrog rejält till den tidens näring. Därför var det vanligt med humleträdgårdar.[14] Andra tidiga köksträdgårdsväxer var rädisa och lök, liksom grönkål, palsternacka och brysselkål. Olika slags ärtväxter odlades dock oftast i större skala på åkrar.

1500- och 1600-talet

[redigera | redigera wikitext]

Under 1500-talet utvecklades trädgården som en form av kreativ uppvisning, frikopplad från dess nyttaspekter. De ökade penningresurserna under renässansen ledde till ett ökat intresse för naturen, vilket även födde en lust av att tämja den i form av harmoniska eller regelbunda trädgårdsanläggningar i en trädgård[1] (eller i större format som i en slottspark).

I det sena 1500-talets England anlades en mängd nya trädgårdar, ofta med planterade häckar i form av labyrinter och häckar och buskar i olika lekfulla format. Ett fokus lades också på blommor, något som blev flitigt porträtterat och beskrivet i bildkonst och lyrik.[1]

Ungefär vid samma tid föddes det vetenskapliga intresset för växter, via botanikens födelse. En pionjär var här nederländaren Carolus Clusius, vars botaniska intresse ledde till anläggandet av den botaniska trädgården i Leiden. I en förlängningen skapades här Nederländernas viktiga roll inom den internationella trädgårdsodlingen. I Pisa anlades redan 1543 den första botaniska trädgården, följd två år senare av motsvarigheten i Padua.[1]

Image
En trädgårdsarbetare, 1607.

Under 1600-talets gång växte antalet botaniska trädgårdar, parallellt med den vetenskapliga utvecklingen. Även i privat ägo gjordes vetenskapliga insatser, och 1656 listades 1 600 olika växter i familjen Tradescants privata botaniska trädgård i London. Många av dessa växter hade inhämtats av släktmedlemmar efter besök i Virginia.[1]

Européernas upptäckter av nya kontinenter medförde också nya inslag i köksträdgården, inklusive tomat (ursprungligen odlad som en prydnadsväxt), majs och potatis. Senare kom omfattningen av åtminstone majs och potatis att även i Europa medföra att dessa växter flyttade ut från trädgården till åkern. Blommor som ringblommor, violer och jordviva odlades specifikt som kryddor i matlagningen.[1]

Under 1500- och 1600-talet expanderade förädlingen av fruktträd avsevärt, hjälpt av användningen av ympning. 1708 innehöll den kungliga brittiska trädgården 14 varianter av körsbär, 14 aprikosvarianter, 58 typer av persikoträd, 33 olika plommonträd, åtta olika fikonträd, 23 sorter av vinranka, 29 olika päronträd och ett antal olika former av äppelträd. Många sydländska sorter och växter odlades i Central- och Västeuropa trots att de inte var härdiga och i princip inte gav någon frukt så långt norrut.[1]

1700- och 1800-talet

[redigera | redigera wikitext]

Geometrisk ordnade prydnadsträdgårdar och parker fortsatte att anläggas och skötas under 1700-talet.[15]

Efter bland annat de svenska skiftesreformerna på 1800-talet förändrades utformningen av bondens trädgård, och bondeparet behövde inte längre ta hänsyn till grannars åsikter. Inspirationen kom bland annat från prästgårdar, officersboställen och mindre herrgårdar, och senare flyttade den utformningen över till de nya koloniträdgårdarna. Under 1800-talet etablerades även skolträdgårdar vid de olika folkskolorna.[14]

I slutet av 1800-talet anlades i Sverige och i många andra länder en stor mängd handelsträdgårdar. Den agrara revolutionen medförde att folk flyttade till städerna, och nyanlagda koloniträdgårdar blev ett sätt att ändå hantera behovet av egenodlad mat.[15]

Via den ökande internationella handeln med grönsaker och annan mat minskade under 1900-talet behovet av handelsträdgårdar, som under seklet i många fall lades ner. Samtidigt fortsatte utvecklingen av prydnadsparker.[15]

Efter andra världskriget utvecklades ett kraftigt ökat intresse för trädgårdsskötsel i olika delar av västvärlden. En välskött gräsmatta med dito rabatter, ofta kompletterat med ett större eller mindre grönsaksland, kom att bli en eftertraktad del av att äga en villa med omgivande grönytor.[1]

Detta intresse förde också med sig en omfattande expansion av relaterade affärsverksamheter, med tillverkning och försäljning av redskap och såningsutrustning, utveckling av plantskolor och framväxten av olika tjänstesysslor kopplade just till trädgårdsarbetet. Intresset för trädgården har även visat sig i form av böcker, tidskrifter, tidningskolumner, TV- och radioprogram[1] (i Sverige exempelvis Trädgårdsdags och Odla).

Orsaken till det ökade intresset för trädgårdsskötsel kom delvis från den ökade tillgängliga fritiden hos människor i iländerna, vilket både gav större möjlighet att ägna sig åt trädgården och att vistas i den. Det gav även högre status att kunna visa sig händig i skötseln av en trädgård. Trädgårdsprodukter som grönsaker och rotfrukter gav ökad status i ens sociala nätverk, förutom att de var praktiska som del av en ökad självförsörjning på mat. Under efterkrigstiden ökade miljömedvetandet, vilket gynnade intresset för att bry sig om växtligheten i människors omgivningar. I en tid av ökad urbanisering bidrog trädgårdsskötsel till en återuppväckt känsla för fördelarna med natur och grönska.[1]

  1. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 Millington Synge, Patrick. ”gardening” (på engelska). britannica.com. https://www.britannica.com/science/gardening. Läst 29 mars 2026.
  2. ”Botanic Gardens and Plant Conservation” (på engelska). Botanic Gardens Conservation International. www.bgci.org. https://www.bgci.org/about/botanic-gardens-and-plant-conservation/. Läst 29 mars 2026.
  3. ”How To Choose A Glazing Material For A Year Round Greenhouse” (på engelska). Ceres Greenhouse Solutions. 29 mars 2026. https://ceresgs.com/how-to-choose-a-glazing-material-for-a-year-round-greenhouse/. Läst 29 mars 2026.
  4. Bailey, Mark (3 december 2021). ”The Difference Between Farming & Gardening” (på engelska). UF/IFAS Extension Marion County. https://blogs.ifas.ufl.edu/marionco/2021/12/03/the-difference-between-farming-gardening/. Läst 29 mars 2026.
  5. ”gitigaan (ni) | | the Ojibwe People's Dictionary” (på engelska). ojibwe.lib.umn.edu. https://ojibwe.lib.umn.edu/main-entry/gitigaan-ni. Läst 29 mars 2026.
  6. ”Origins of agriculture - Neolithic Revolution, Domestication, Irrigation | Britannica” (på engelska). www.britannica.com. https://www.britannica.com/topic/agriculture/Earliest-beginnings. Läst 29 mars 2026.
  7. ”Subsistence farming | Definition, Characteristics, & Facts | Britannica” (på engelska). www.britannica.com. https://www.britannica.com/topic/subsistence-farming. Läst 29 mars 2026.
  8. Toole, Maggie (11 maj 2021). ”Gardens in History: Ancient India” (på amerikansk engelska). Master Gardeners of Hamilton County. https://mghc.org/articles/gardens-in-history-ancient-india/. Läst 29 mars 2026.
  9. Taes, Sofie (14 januari 2022). ”The Chinese Garden” (på brittisk engelska). www.europeana.eu. https://www.europeana.eu/en/stories/the-chinese-garden. Läst 29 mars 2026.
  10. ”Japanese Gardens 101 - Part 1: The History of Japanese Gardens” (på amerikansk engelska). Samurai Tours. 21 oktober 2011. https://www.samuraitours.com/history-of-japanese-gardens/. Läst 29 mars 2026.
  11. 1 2 Trädgårdsskötsel, Svenskt konversationslexikon, Fjärde delen (1851) i Svenskt konversationslexikon Fjerde delen. T–Ö (1851))
  12. ”kålgård – SAOL”. Svenska Akademiens ordböcker. https://svenska.se/?q=k%C3%A5lg%C3%A5rd&id=414456&homografNr=&highlightLabel=&exactMatch=true&activeTab=saol. Läst 29 mars 2026.
  13. ”The story of kål” (på engelska). Meny. Sveriges Radio. 7 januari 2021. https://www.podplay.com/podcasts/meny-68382/episodes/the-story-of-kal-53999511. Läst 29 mars 2026.
  14. 1 2 Andersson, Ulla M. (12 oktober 2018). ”Den oumbärliga täppan”. Släkthistoria. https://slakthistoria.se/livet-forr/den-oumbarliga-tappan. Läst 29 mars 2026.
  15. 1 2 3 Thorsell, Åsa (24 augusti 2017). ”Trädgårdar i svensk historia”. www.raa.se. https://www.raa.se/kulturarv/landskap/historiska-parker-och-tradgardar/tradgardar-i-svensk-historia/. Läst 29 mars 2026.