Riesengebirge

	Riesengebirge
	Berg
Läge	Tjeckien och Polen
- höjdläge	1 603 m ö.h.
- koordinater	50°46′N 15°37′Ö / 50.767°N 15.617°Ö
Geonames	3096639

Riesengebirge^[1] (tjeckiska: Krkonoše, polska: Karkonosze) är ett bergsområde vid gränsen mellan Tjeckien och Polen som ingår i bergskedjan Sudeterna. Regionens högsta bergstopp är Sněžka som når 1 602 meter över havet. Stora delar av Riesengebirge utgör ett biosfärområde under Unescos beskydd.

Geografi

Bergen är belägna på gränsen mellan Schlesien och Böhmen, mellan Elbes och Oders övre lopp, och utgör högsta delen av Sudeternas bergssystem. De gränsar till Jizerbergen och Lužické hory i väster samt till Góry Sowie och Orlické hory i öster och sydöst. De egentliga Riesengebirge utbreder sig i sydöst-nordvästlig riktning mellan Kwisas och Bóbrs källor med en längd av 37 km och en bredd av 25 km. Av arealen, omkring 1 110 km², tillhör tre fjärdedelar Tjeckien, återstoden Polen.

Gränsen följer bergets huvudkam (Riesenkamm), med de högsta topparna, vilka ligger längs norra sidan av berggruppen: Wielki Szyszak (1 509 m), Śmielec (1 424 m), Mały Szyszak (1 436 m) samt Sněžka (1 602 m), Tjeckiens högsta berg. Parallellt med denna ås och skild ifrån densamma genom en lång, smal dal, Sedmidolí, sträcker sig i Böhmen en sydligare, lägre kam med jämförelsevis få toppar.

Berggruppen stupar på norra sidan tvärt ned i Jelenia Góra-dalen, men avtar långsamt i höjd inom Böhmen. Den böhmiska kammen är i mitten delad av en djup dalklyfta, genom vilken Elbe, som har sina källor i Siebengründe, banar sig väg. Bland bergen rinner dessutom Jizera ut i Elbe, Kwisa och Bóbr m. fl. floder, och små sjöar och tjärnar är inte sällsynta i dalarna.

Nästan hela Riesenkamm och västra delen av den södra kedjan består av granit, östra ändan av huvudkammen och flera berg i sydöst är bildade av en gnejsvarietet; större delen av böhmiska kedjan, särskilt dess toppar, består av glimmerskiffer. Block av dessa mineral ligger spridda på många ställen på bergen och i flodbäddarna. Stora torvmossar upptar många av bergssluttningarna och dalarna. Havre och råg går till 1 050 m höjd. De övre skogsmarkerna omväxlar med moras och ängar.

De där utspridda stugorna kallas Bergbauden (tjeckiska: Horská bouda) och bebos delvis året om, delvis endast om sommaren och motsvarar därmed Skandinaviens säterstugor.

Väder

Vädret är under sommaren kyligare än i landskapen omkring. Under juli ligger medeltemperaturen i dalgångarna vid 15 till 18 °C. På bergstopparna är temperaturen med ungefär 9 °C lägre men de ligger i den öppna solen. Under hösten och vintern förekommer ofta inversioner. Den kalla och fuktiga luften sitter fast i dalgången och luften vid topparna värms upp av solen. Under andra vinterdagar kan stormen blåsa över bergstrakten och vinden når en hastighet av 50 meter i timmen. Nederbördsmängden är ganska hög för Centraleuropa med en årlig mängd av 1200 till 1600 mm vid topparna. Tiden med snöfall kan sträcka sig från september till maj. De flesta toppar registrerar 120 dagar med snöfall per år och Sněžka upp till 170 dagar. På skyddade platser kan snötäcket vara 2 till 3 meter tjock. Under varma dagar i januari eller februari förekommer ibland laviner. Under september och början är sikten ofta bra vad som sammanfaller med lövens höstfärger.^[2]

Historia

Bergstrakten betraktades fram till medeltiden som ogästvänlig och den besöktes endast av ett fåtal personer. Personer från centrala och norra Italien som hade kunskaper i gruvdrift nådde under 1200-talet fram. Antagligen fanns under tiden rykten om guldfyndigheter i Riesengebirge. Personerna betecknades av andra folkgrupper i Centraleuropa som Välsk. Några äventyrare blev rika med hjälp av guldet och halvädelstenarna som de hittade. Vid slutet av 1200-talet bosatte sig andra invandrare från Franken och Sachsen i regionen, bland annat efter inbjudan av Ottokar II av Böhmen. De etablerade skogsbruk och glasbruk. Under vintern var samma personer ofta sysselsatt med vävning. Under stridigheter i samband med reformationen var bergstrakten ofta tillflyktsort. Efter året 1700 blev produktionen av naturläkemedel en viktig näring i norra delen av Riesengebirge.^[3]

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Riesengebirge, 1904–1926.

Schüttig, Frank (2011) (på tyska). Riesengebirge mit Isergebirge. Trescher Verlag

Noter

↑ Riesengebirge i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 20 augusti 2024.
↑ Schüttig (2011), sid.16−17, Klima und Reiszeit
↑ Schüttig (2011), sid.20−24, Abenteurer und Handwerker

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Riesengebirge.

[1] Riesengebirge i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 20 augusti 2024.

[S16-2] Schüttig (2011), sid.16−17, Klima und Reiszeit

[S20-3] Schüttig (2011), sid.20−24, Abenteurer und Handwerker

[1]

[2]

[3]