Antirevisionism

Stalinism
Begrepp Antirevisionism Kollektivisering Femårsplaner Marxism–leninism Folkfront Socialism i ett land Socialistisk realism Stachanovit
Personer Stalin Andrejev Berija Bierut Ceaușescu Dimitrov Frinovskij Gero Gheorghiu-Dej Gottwald Hoxha Jezjov Kalinin Kirov Kosygin Kuusinen Malenkov Mao Molotov Pieck Rákosi Tjervenkov Tjojbalsan Ulbricht Vysjinskij
Teoretiska verk (urval) Anarkism eller socialism? Marxismen och den nationella frågan Om leninismens grunder Leninismens problem Dialektisk och historisk materialism
Historia Komintern Första femårsplanen Svält i Ukraina Stora utrensningen Moskvarättegångarna Andra världskriget Kalla kriget Östblocket Kominform Läkarkomplotten Avstaliniseringen Tjugonde partikongressen Ryskt töväder

Antirevisionism är en riktning inom marxism-leninismen som uppstod på 1950-talet i motstånd till de reformer som gjordes under avstaliniseringen av sovjetiska kommunistpartiets generalsekreterare Nikita Chrusjtjov. Denna riktning stod även i opposition till trotskismens krav på politisk revolution och arbetardemokrati i Sovjetunionen.

Riktningen uppstod efter Chrusjtjovs hemliga tal på den tionde partikongressen, då han fördömde Josef Stalin, personkulten kring denne samt den terror som Stalin låg bakom under 1930-talet och senare. Detta tal, tillsammans med händelser som Revolutionen i Ungern 1956 och senare Pragvåren 1968, ledde till en kris inom den internationella kommunistiska rörelsen. Antirevisionisterna svar blev att Sovjetunionen under Chrustjov blivit statskapitalistiskt och socialimiperialistiskt. Under den kinesisk-sovjetiska schismen fördömde det kinesiska kommunistpartiet under Mao och det albanska kommunistpartiet under Hoxha Chrusjtjovs linje som revisionistisk.

Se även

• Trotskism
• Stalinism

Källor

• ”A Brief definition of Anti-Revisionism”. Marxist.org. https://www.marxists.org/history/erol/erol.htm. Läst 5 september 2026.