Stadsbranden i Kalmar 1647

Stadsbranden i Kalmar 1647 var en förödande stadsbrand i Kalmar stad. Den förstörde större delen av den medeltida staden nordväst om Kalmar slott. Efter branden byggdes staden upp på Kvarnholmen.

Historik

Själva branden

Tidigt på morgonen den 9 september 1647 utbröt en eldsvåda i tunnbindaren Per Larsson Balcks gård intill Kalmar slott. Det var september och dags att brygga öl. Pigan Elin startade elden under pannan på eftermiddagen. Morgonen efter kom matmor och avlöste pigan och strax därpå ropade hon att elden var lös. Nästan hela staden brann ned och det hölls förhör, men ingen skyldig verkar ha dömts.

Slottshopmannen Erik Andersson Oxe lämnade en rapport till Krigskollegiet två dagar senare:

”	Branden började först näste gården hoss bispens gärd och gått så sedhan rätt omkring helle staden så nähr som vngfär den 6 parten af staden dher ella Kaste Hussen och små Kyffuen stodhe, dhe bleffue saluerade tör några Trägårder schull som war dheras hiälp, och Takett på Kierkan blef och alltt afbrändt ned på H[v]allfuet och Klåkorna fölle ned och sloges i många stycken, dock smälltes dhe lickwäll icke op, och en döör på Kierken blef och bränd, män dett andra Träwärkett, predikestollen och bänkar och Coren, dett blef alltt behållet och Gud schie ewig ähra som bevarade Slåtett j ett sådantt grufvelligett starktt wädher som då war	„
– Erik Andersson Oxe

Denna spred sig därifrån till en stadsbrand, varvid omkring tre fjärdedelar av Kalmar brann ner. Många kalmarbor förlorade sina bostäder och gårdar, men även flera av de offentliga byggnaderna skadades eller förstördes helt, bland andra Storkyrkan, rådhuset, skolan, hospitalet och tullhuset. Storkyrkan hade bara varit återuppbyggd en kort tid efter det att den förstörts 1611 i samband med Kalmarkriget. Denna gång brändes taket av och kyrkklockorna rasade ner och slogs sönder. Nedre delen av tornet klarade sig dock och det gick att rädda mycket av inventarierna, bland annat predikstolen.

Följder

Stadsbranden fick till effekt att Axel Oxenstiernas idé om att staden skulle flyttas till Kvarnholmen, följt av ett beslut i rådet 1639, kom att realiseras. Den gamla staden ansågs utgöra ett problem för att försvara slottet. Bebyggelsen låg nära slottet, vilket innebar en risk i samband med framtida belägringar. Den närliggande Kvarnholmen skulle kunna vara lättare att befästas.

Förflyttningen hade gått trögt efter rådets beslut, inte minst på grund av stadsbefolkningens ovilja, bristen på arbetare och pengar. Det innebar att tid och pengar efter branden fick läggas på tillfälliga hus i den eldhärjade gamla staden, inte minst för att klara den annalkande vintern 1647.

Bykyrkan kom att bibehållas efter att ha börjat återställas 1648, varvid den bland annat försågs med nytt tegeltak. Den användes sedan som den nya stadens kyrka ända till år 1678 under Skånska kriget, då den sprängdes med krut för att icke lämna fienden skydd vid ett väntat danskt anfall.

Stadens mark efter stadsbranden

Stadsbranden påskyndade på sikt stadsflytten, som efter branden kom att genomföras mycket snabbt. Efter flytten kom mycket av marken framför slottet och inom det gamla stadsområdet, nu ägd av kronan, att användas till odling. Erik Baaz Leijonhielm anlade i slutet av 1600-talet en trädgård för slottets räkning på den tidigare klostermarken. En karta från 1653 återger trädgårdar inom nuvarande Södra kyrkogården och Stadsparken. Kartan från år 1674 visar att det fanns flera trädgårdar och en större åkerlycka inom stadsområdets södra del, söder om nuvarande Kungsgatan.

Senare stadsbränder och brandväsen

Staden har också efter flytten till Kvarnholmen drabbats av en rad eldsvådor. Åren 1679, 1765 och 1800 utbröt stora bränder, som kunde rasa i flera dagar och drabbade hela kvarter.^[1]

Stadens magistrat beslöt 1760 att uppföra ett spruthus. Denna Kalmars första brandstation låg granne med Kalmar rådhus på Stortorget.^[1] Inför kung Karl XIV Johans besök i staden 1837 snyggades staden upp och spruthuset försågs med gavelkuliss. Ett nytt spruthus inrättades 1887 i det vita Rådhusannexet mot Södra Långgatan 43. En senare ny brandstation invigdes vid Södra Kanalgatan 1906.

Se även

Kalmar stad fram till 1650-talet

Källor

Noter

1 2 Susann Johannisson och Veronica Olofsson: Brandstationen i Kalmar Bebyggelsehistorisk utredning Brandvakten 7, Kalmar stad och kommun, Kalmar län, Småland, 2012

[brand-1] 1 2 Susann Johannisson och Veronica Olofsson: Brandstationen i Kalmar Bebyggelsehistorisk utredning Brandvakten 7, Kalmar stad och kommun, Kalmar län, Småland, 2012

[1]