Yamagata Aritomo

Yamagata Aritomo
Född	14 juni 1838 Hagi, Japan
Död	1 februari 1922 (83 år) Koki-an, Japan
Begravd	Gokoku-ji Temple
Andra namn	辰之助 och 小助
Medborgare i	Japan
Utbildad vid	Shōkasonjuku
Sysselsättning	Politiker, militär
Befattning
Ledamot av Kizokuin Japans arméministerium (1873) Japans arméministerium (1874–1878) Kejserliga japanska arméns generalstabskontor (1878–1882) Japans inrikesminister (1883–1885) Kejserliga japanska arméns generalstabskontor (1884–1885) Japans inrikesminister (1885–1890) Japans premiärminister regeringen Yamagata I (1889–1891) Ordförande i japanska rådet (1893) Japans premiärminister regeringen Yamagata II (1898–1900) Kejserliga japanska arméns generalstabskontor (1904–1905) Ordförande i japanska rådet (1905–1909) Ordförande i japanska rådet (1909–1922)
Politiskt parti
Inget
Maka	Tomoko Yamagata
Namnteckning
Redigera Wikidata

Yamagata Aritomo.

Yamagata Aritomo, född den 14 juni 1838 i Choshu, död den 1 februari 1922, var en japansk furste, militär och statsman.

Född som samurai, ingick han i armén och deltog som regementsofficer i kejserliga restaurationskriget 1868. År 1870 blev han yngre och 1871 äldre vice krigsminister samt utnämndes 1872 till generalmajor och senare samma år till generallöjtnant. År 1873 blev han krigsminister.

Åren 1874 och 1876 deltog han i expeditionerna till Formosa och Korea, och 1877 undertryckte han med den nyorganiserade armén efter sju månaders fälttåg Satsumaupproret, varefter han 1878 blev chef för generalstaben, vilken befattning han innehade till 1885, då han utnämndes till inrikesminister. År 1889 blev han ministerpresident, 1892 justitieminister och 1893 president i riksrådet. Under tiden hade han (1884) upphöjts i grevligt stånd och (1890) befordrats till general.

När kriget med Kina 1894 utbröt, blev Yamagata befälhavare för 1:a armén, som besegrade kineserna vid Pyongyang i Korea (15 september) och vid Yalufloden (25 oktober), men på grund av sjukdom måste han i december samma år återvända hem, där han ånyo övertog krigsministerportföljen. Efter krigets slut 1895 blev han markis, var 1895–1898 generalinspektör för armén samt verkade för dennas nydaning efter tyskt mönster. År 1898 blev han fältmarskalk. Därefter var han åter ministerpresident (1898–1900), chef för generalstaben (1904–1905) och president i riksrådet (1905–1914). År 1907 utnämndes han till furste.

Som statsman företrädde han den strängt konservativa riktningen i landets inrikespolitik.

Utmärkelser

•  Uppgående solens orden, första klass, 2 november 1877
•  Första graden av Preussiska Kronorden, 22 december 1886
•  Storkors av Kristi militärorden, 25 augusti 1887
•  Vita örnens orden, 30 oktober 1889
•  Storkorsriddare av Sankt Mauritius och Sankt Lazarusorden, 30 oktober 1889
•  Riddare av första klass av Järnkroneorden, 22 november 1890
•  Silvermedaljen med gult band, 8 april 1891
•  Uppgående solens orden med paulowniablomster, första graden, 5 augusti 1895
•  Storkors av Hederslegionen, 7 maj 1897
•  Storkorset av Röda örns orden, 14 juni 1899
•  Stora ordensbandet av Krysantemumorden, 3 juni 1902
•  Kedja av Krysantemumorden, 1 april 1906
•  Första graden av Gyllene gladans orden, 1 april 1906
•  Hedersmedlem av Förtjänstorden, 5 april 1906
•  Taejoorden, 12 mars 1908
•  Sankt Alexander Nevskij-orden med diamanter, 14 januari 1916
•  Riddare med storkors av Sankt Mikaels och Sankt Georgsorden, 3 juli 1918

[Redigera Wikidata]

Källor

• Yamagata, Aritomo i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1922)
• Yamagata, Aritomo i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1926)

Vidare läsning

• Hackett, Roger Fleming. Yamagata Aritomo in the Rise of Modern Japan, 1838-1922. Cambridge, MA: Harvard University Press, 1971.