Maximos Bekännaren
 |
Den här artikeln har källhänvisningar, men eftersom det saknas fotnoter är det svårt att avgöra vilken uppgift som är hämtad var. (2020-09) Hjälp gärna till med att redigera artikeln, eller diskutera saken på diskussionssidan. |
| Maximos Bekännaren | |
 | |
| Född | 580 |
|---|---|
| Död | 662 |
| Helgondag | 13 augusti |
Maximos Bekännaren (grekiska: Μάξιμος ὁ Ὁμολογητής; latin: Maximus Confessor), född omkring år 580, död år 662, var en grekisk teolog och asket.
Maximos Bekännaren räknas som en av kyrkofäderna och har en framstående position inom såväl Romersk-katolska som Östortodoxa kyrkan, med minnesdag den 13 augusti.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Maximos föddes i en välbärgad familj och tjänstgjorde en period som förste sekreterare åt den bysantinske kejsaren.
Omkring år 614 övergav han sin världsliga karriär och blev munk.
Maximos var motståndare till monoteletismen, som lärn att Kristus endast hade en, gudomlig vilja. Ett viktigt inslag i hans lära är att historiens syfte är Guds inkarnation och mänsklighetens gudomliggörande genom återställandet av Guds rike.
Hans motstånd mot monoteletismen och hans sympatier för Västkyrkan gjorde att han kom i konflikt med den bysantinske kejsaren. Han bestraffades med landsförvisning samt amputation av tungan och den högra handen.
Maximos lära om Kristi två viljor godkändes som officiell kyrkolära vid tredje konciliet i Konstantinopel (680–681).
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Maurice Wiles: "Church Fathers" i John Bowden (red.) Christianity: The Complete Guide, s 243–265, Continuum 2005. ISBN 0-8264-5937-4
- Lars Thunberg, Microcosm and mediator. The theological anthropology of Maximus the Confessor (Acta Seminarii neotestamentici Upsaliensis 25) Uppsala 1965, 2:a uppl. 1995.
- Lars Thunberg, Man and the cosmos. The vision of St. Maximus the Confessor (St. Vladimir's Seminary Press, 1985)
- Lars Thunberg, Människan och kosmos. Maximos Bekännarens teologiska vision. (Artos, 1999)
|
